Äsch, vi tar det bakifrån. Dagens vikt, efter frukost, var 87,6. Eftersom det var efter frukost anser jag att jag därmed varit viktstabil eller möjligen rentav minskat något sedan jag sist vägde mig vilket var alldeles för länge sedan. Jag tror att jag ska införa vanan att väga mig efter frukost, då blir det av.
(Uppdaterad: Jag ser nu att det var en månad sedan jag sist vägde mig, samma vikt men då före frukost.)
(Och ja, det är för mycket. Jag skulle vilja gå ner ett par tre, fyra kanske fem kilo. Men inte just nu. Å andra sidan kan jag nu ha byxor som satt för trångt när jag plockade fram dem efter sommaren.)
Den ständiga värken är inget mindre än träningsvärk och därmed inte något att beklaga sig över. I lördags begick jag årets springpremiär, 3,6 km. Dagen därpå var jag stel och öm både här och där, löpning är tämligen ensidig träning. Men jag gick trots detta på ett ganska tufft men roligt crosstrainingpass. Efteråt konstaterade jag att mina ben fått vad de tålde på en helg. I tisdags spinnade jag, mitt kära 30-20-10 som jag verkligen gillar. Spinning är tråkigt men en halvtimme står jag ut med, och jisses vilken kondition det ger. Igår morgontränade jag, crosstraining med min favoritledare. Imorgon eller på söndag ska jag springa.
(Favoritledare, varför då? Jo, för att hon är så himla duktig på att variera övningarna. Hennes pass är alltid roliga att gå på, det händer något nytt hela tiden. Och så är hon glad och trevlig och ger beröm också.)
Och nu över till avdelningen gnäll och stånk. Vad är det med folk och deras ätande nu för tiden? Varannan mänscha jag pratar med tycks ha tittat på Vetenskapens värld och därmed börjat fasta 1-2 dagar i veckan, i övertygelse att det ska göra dem slanka, vackra, friska och långlivade.
Jag betvivlar inte den vetenskapliga bakgrunden, utan att ha sett programmet uppfattar jag den som gedigen. Det som retar mig är denna epidemiska fixering vid vad man stoppar i sig. Att den här dieten har blivit en fluga tror jag beror mindre på dess effektivitet än att det är något folk tror sig kunna klara av. Man orkar småsvälta en dag om man vet att man får käka nästan vad man vill dagen därpå.
Men när jag någon gång låter undslippa mig att jag ständigt bär stegräknare, eller föreslår att vi kanske skulle promenera till lunchrestaurangen 2 km bort, tittar man på mig som om jag hade två huvuden.
Jag vet inte vilken faktor bakom överviktspandemin som väger tyngst (hö, hö), maten eller stillasittandet. Men jag vägrar tro något annat än att de är ungefär lika viktiga (hö, hö, igen).
3 kommentarer:
Men det är tråkigt att inte äta medan det allt som oftast är trevligt att träna!
Dessutom har man mycket större nytta av att ha tränat när man ska springa i fatt bussen eller lyfta upp en resväska eller bära på ungar!
Se programmet på svtplay! Det handlar inte om vikt, utan om hälsorisker och ett enkelt sätt att börja ta sig an att medvetandegöra sig om dessa. Vikt togs endast upp i en bisats i programmet, det var verkligen inte fokus.
Hej! jag har en fråga :) till vänster på din blogg står det vikt och där skriver du in när du har vägt dit. Hur gör man så? :)
Skicka en kommentar