En lång träningspaus, tio dagar åtminstone, är över. Senast jag tränade var på långfredagen, på påskafton fick jag ont i halsen och först idag kände jag mig återställd. Rejält återställd, det var mitt kära 30-20-10, jag trampade på frenetiskt så att svetten rann och pulsen skenade. Efteråt kom en liten dam fram till mig och undrade försynt om jag kunde förklara hur cyklarna funkade och passets upplägg, vad menade han egentligen med block 2 och vad var det för pip som hördes? (Konstigt att hon inte frågade instruktören men kanske såg jag snällare ut.)
Det är fortfarande främmande och roligt, fast på ett bra sätt, att jag blivit en tränande människa. En sådan som har koll på maxpuls (OK, inte riktigt, jag gissar att den ligger på 180 ungefär eftersom det högsta jag har sett på klockan är 172) och rpm.
Snart är det springpremiär, kanske till helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar