Andra dagen på nya kontoret, jag är på dåligt humör. Bland annat för att jag igår upptäckte att jag önsketänkt angående kontorets läge. Det är inte alls nära till tunnelbanan, inte alls görbart att åka kollektivt till jobbet ibland.
Jag hade tänkt morgonspinna idag men sent igår kväll avbokade jag passet. Nej så fan heller. Då ligger jag bara och blir nervös över att inte somna och räknar hur många timmar jag hinner sova. Istället sover jag som en stock utan att vakna en enda gång, vilket kan bero på att jag delar rum och säng med Q medan snarkstökarna O och Y sover på annat håll.
Istället sätter jag upp mig på lunchspinning, det är nio personer i kö. Under förmiddagen tickar antalet neråt och jag får kalla fötter. Pustar till min kollega att jag funderar på att träna på lunchen, men vet inte om jag ska. Allt känns så motigt, ny lokal, var parkerar man, eller ska jag gå dit och hur lång tid tar det då.
Han, maratonlöparen, plirar vänligt mot mig över skrivbordet. Klart du ska träna!
Givetvis gör jag det. Givetvis är jag på strålande humör och äger hela världen efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar