Snart flyttar kontoret där jag har mitt tillfälliga uppdrag. Vi hamnar något närmare stan, något närmare hem, med något bättre kommunikationer. Tidigare trodde jag att det var 12 km till nya kontoret men efter att rumsgrannen berättat att han provcyklat sträckan och att det tog honom femtio minuter, fattade jag misstankar. Han är ju ändå maratonlöpare.
Det är 16 km. Vilket fortfarande är görbart med en bra cykel. Någon gång i veckan för att ersätta ett träningspass. Men det känns plötsligt avsevärt mindre lockande än när jag trodde att det bara var 12 km. Inte för att jag inte tror att jag orkar, det vet jag att jag gör. Det är snarare tiden det handlar om. Om jag ska kunna sitta vid mitt skrivbord, duschad och äten, vid en någorlunda anständig tid (nio) måste jag alltså starta en bra stund före klockan åtta. Vilket innebär att det inte går att kombinera lämning av barn med cykling. Vilket innebär att cyklingen nu (till skillnad från när det var 8 km till jobbet vilket tog 25 min att cykla men 45 med buss) inte förkortar restiden utan snarare fördubblar den.
Men! Problem är ju till för att lösas. Det går att åka tunnelbana nästan ända fram till jobbet. Det tar i och för sig hela fyrtiofem minuter och då har man ändå en bit (3 km) kvar. Perfekt cykelavstånd! Jag kan deponera min gamla skruttcykel vid tunnelbanan och hoja fram och tillbaka mellan den och jobbet.
Vän av ordning observerar nu att tidsbesparingen är obefintlig. Då kan jag väl lika gärna cykla hela vägen? Svar: ja. Kanske. Fast på cykel kan man inte a) sova b) läsa c) lyssna på musik d) fippla med mobilen. Allt det kan man göra på t-banan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar