fredag 22 mars 2013

Sur samt ett kliv utanför

Imorse vägde jag mig. Blä. Har gått upp ett halvkilo sedan senaste vägningen på Itrim. Det kan väl i och för sig ligga inom felmarginalen, men det är inte säkert. Jag har inte direkt skött mig på sistone.

Ändå blir jag lite förbannad, för jag har inte direkt misskött mig heller. På helgerna har jag ätit en del godis och fikabröd, det är sant. Men jag tar mindre portioner än förr, och äter mer grönsaker, och dricker knappt någon alkohol alls längre. Jag tränar som en dåre, och även om vardagsmotionen inte når riktigt upp till målet, så är jag inte helt stillasittande utan snittar 8000 steg per dag även en dålig vecka.

Kontentan är att så som jag lever, lever många, utan att behöva betala samma pris som jag. Så känns det åtminstone. Det är så jävla trist att behöva vara en av de som alltid måste vakta på vikten. Sådana människor är så tråkiga, jag vill inte vara en av dem.

Förresten tillbringade jag gårdagen i sällskap med kollegan som tror (trodde) att broccoli inte innehåller kolhydrater, och redan vid lunchtid stod hans snack om oätna kakor och sprungna rundor mig upp i halsen.

Alltså var jag på rejält dåligt humör imorse. Inte blev det bättre av att jag vid ankomst till jobbet upptäckte att jag glömt datorn hemma. Vad gör man då? Jo, man tar tag i några icke-digitaliserade surdegar under förmiddagen, planerar att jobba hemifrån under eftermiddagen, avbokar efter-jobbet-träningen och bokar lunchträning istället.

Viktnoteringen imorse sporrade mig att kliva utanför komfortzonen. Premiär för två pass på samma dag: Sh'bam (dans) och ABSolution (tuffare variant av core) direkt efter varann.

Sh'bam var ganska roligt men inget jag blir sugen på att göra igen. Dels är jag för dålig på att dansa, dels dristar jag mig att vilja ha mer utväxling av träningen. Visst blev jag lite varm och lätt andfådd, visst hade man kunnat ta ut rörelserna mer än jag gjorde, men inte så mycket. Nä, jag vill ha tuffare tag.

(Fast för en gångs skull blev jag positivt överraskad av min balans som plötsligt bara fanns där.)

Tuffare tag fick jag på ABSolution, som var riktigt jobbigt. Kände mig lite stolt när ledaren efteråt sa att ska man ta med en oerfaren träningskompis, så är detta inte rätt pass, det verkar bara avskräckande på den som inte är van.

Till lunch åt jag sedan keso, morötter och makrill i tomatsås, riktigt gott faktiskt. Men ikväll blir det pasta.

4 kommentarer:

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Jag har nog sagt det till dig förut, att jag också är en sådan som inte kan äta som andra tar för givet.

Det är surt som fan, och man får ju fundera på om det är värt det.

För min egen del så uppskattar jag mina smala kropp mer än vad jag uppskattar att äta för det mesta, men jag tycker inte att det är självklart. Särskilt när det bara handlar om estetik och inte sjuklig fetma.

Jannike sa...

Håller med dig om SheBam som jag testat två gånger. Trist när man sliter och jobbar och sköter sig och det inte ger de resultat man tycker sig kunna förvänta sig :( Kan iaf glädja dig med att det var enbart din förtjänst att jag gick och tränade i onsdags efter en veckas uppehåll- såå segt att komma igång och jag skulle precis avboka passet men läsa hos dig först. Blev så inspirerad, minns inte vad du hade tränat men det fick iaf iväg mig. Tack! :)

annannan sa...

Å ena sidan trist.

Å andra sidan, om du nu är ganska nöjd med din kropp, som du skriver den 8 mars, och är i god form vad gäller flås och styrka, så kanske det är OK?!

För du har fått träningen att bli en del av vardagen OCH något roligt (grattis till den vunna balansen, förresten!).
Och du håller inte igen mer än du tycker är rimligt vad gäller maten och spriten. (Och tids nog får du cykla. Hej Povel!)

Jag tror att det finns stora möjligheter att du - om du har den ambitionen - om några år kan få vardagen att innehålla större mått vardagsmotion. Dels kommer du att våga och vilja mera (jfr vad som hänt hittills med dina vanor), tex vad gäller att cykla till jobbet, dels kommer du att vara mindre bunden när barnen blir större.

Och du, förresten, du har väl läst om de här ganska nyligen utbasonerade rönen om att man går upp i vikt av att inte sova tillräckligt?

Anonym sa...

Hmm, jag känner igen mig. Och med pendling några mil per dag och ett stillasittande jobb är det en omöjlig ekvation.

En stressig leveransvecka med några timmars övertid och en del (tyvärr inte ohämmat) snaskande visar vågen plötsligt 2 kg mer....

Japp, det måste bli en påsk i reduktionens tecken. Och faktiskt så börjar ett nytt mönster dyka upp. Dålig koll i stressiga jobb-perioder, och sen återhållsamhet på storhelgerna.

Och då är i mina jobb-stress perioder numerakorta och faktiskt en baggis. Annat var det på det härliga nittio-talet :-) Fast då vägde jag ju stundtals tre-siffrigt, vilket nog hade sin förklaring.

Kvinnorollen är rätt "intressant", speciellt inom reklam/PR.
Man skall a. Leverera fantastiska resultat på jobbet. b. Ha en lägre lön än manliga kollegor. c. Och dessutom vara gudomligt snygg medan man gör det.

Ja, helst skall man dessutom ha råd att resa, bo i ett halvflådigt område och kunna stolpa runt i högklackat. För en kvinnolön. "suck"


Förresten, jag har också testat ABS-olution. Knasigt namn, fantastiska övningar. Perfekt för oss som gillar korta, men tuffa klasser!

Kjamkjam Krickan