Stor förändring

Igår avstod jag från mitt vanliga morgonpass för att underlätta morgonen för O. Det är bökigt att rådda morgonbestyr och lämning av båda barnen när man är ensam. Dessutom är grannarna bortresta, Q brukar gå med dem och deras son till skolan på torsdagarna.

Så jag bokade Shape på kvällen istället. Åkte tidigt från jobbet, hämtade först Y, sedan Q. Hade en fin stund med dem då vi klistrade namnlappar (fina glittriga bokstäver från Gallerix) på deras stolar, pryllådor och surfplattor. Sedan ägnade de sig åt dataspel medan jag åt ett par mackor.

O kom hem och började med middagen, jag bytte om till träningskläder och packade en övernattningsväska, ska bort med jobbet en natt. Vid sjutiden var det så dags att gå till träningen. Ett jobbigt pass, svetten rann. Promenerade hem, värmen inombords höll i sig så att jag knappt märkte av den bitande kylan.

Q sov men Y var vaken när jag kom hem. Jag duschade och åt lite överbliven äggakaka från middagen, slutförde packningen och tittade till sist en halvtimme på Korrespondenterna innan jag gick och la mig.

Poängen med denna uppräkning? Att det funkade. Att det ingen gång kändes jobbigt eller stressigt att gå och träna, bara roligt. Att jag ändå tyckte att jag hann med precis det jag borde och ville (okej, inte städa köket dårå. Men jag är ändå inte hemma ikväll och O:s städstandard är inte lika hög som min).

Detta är en stor förändring. Visst tränade jag förr, i mitt gamla liv. Men det kändes aldrig så här.