måndag 25 mars 2013

Mindre sur och mindre fixerad

Tack för gensvar, det är alltid lika trevligt! Ja, man kan verkligen fundera över balans och vilka insatser som är värda resultatet. Och funderat har jag gjort.

Jag ska ärligt säga att jag inte har skött mig så fantastiskt bra på sistone. Men det är just det som retar mig, att så fort jag sänker garden lite så kommer de där jävla kilona tillbakaskuttande på mig, de sitter ute i kulisserna och lurpassar.

Träningen är sin egen belöning, tycker jag. Jag tränar inte för att bli smalare eller lättare. Jag tränar för att
1 jag vet att jag mår väldigt bra direkt efteråt
2 jag vet att jag mår bra på längre sikt
3 det ofta - men inte alltid! - är roligt under tiden

Maten är ett annat kapitel. När jag tänker efter så inser jag att det numera inte är så ofta som lustprincipen ligger bakom mina dåliga matval. Alltså, jag tycker numera att nyttig mat ofta är väldigt god. Till exempel så har jag hittat ett lunchställe som serverar himmelska sallader, jag äter alla gånger hellre en sådan än pasta som alltid varit min älsklingsrätt. Detta är ett enormt framsteg.

Förvånansvärt ofta är det simpel lättja och slöhet som ligger bakom matvalen. Tyvärr måste man anstränga sig lite för att hitta bra mat, både hemma och borta. Ni förstår säkert vad jag menar, så jag elaborerar inte mer kring detta nu. Men det är värt att fundera vidare på. I väntan på att världen blir bättre eller att jag har råd att hålla mig med en personlig kock som tillreder alla måltider inklusive mellanmål. Under denna väntan finns förstås en hel del strategier att lägga sig till med.

Som jag redan har varit inne på så är jag ganska nöjd med kroppen min precis som den är. När jag rannsakar mig själv inser jag att det finns två skäl till att jag vill gå ner några kilon. Båda är rätt fåniga:

1 Jag vill passa i några kläder jag köpte förrförra sommaren. OK, inte så fånigt kanske. Men inte i paritet med att jag vill förbättra min hälsa eller säkra världsfreden. Heller inte så tungt vägande (hö, hö) att det motiverar mig att ta mig i kragen.

2 Det känns skämmigt att väga över 85 kg. Cirka 80 skulle kännas så mycket bättre.

Det är fånigt. Faktiskt. O bara suckade när jag sa det. I så fall måste du sluta styrketräna så hårt som du gör, sa han. Käka Itrim-mat i några veckor så är problemet löst, om problemet bara är en siffra.

Nä. Jag kanske ska göra som annannan föreslår, gilla läget och se tiden an. Jag sover förbannat dåligt nu, det påverkar definitivt mitt allmäntillstånd och vem vet, det kanske rentav hindrar min viktnedgång.

En lös plan har jag faktiskt. Någon gång, när jag har lite mer tid (kanske ska jag ta en paus från kören igen) och sover lite bättre och rent allmänt har större livsutrymme (Lebensraum?) ska jag kosta på mig ett antal timmar med en PT.

1 kommentar:

RosaMilton sa...

Att sova dåligt tror jag inte bara hämmar viktnedgång.Det får i alla fall mig att göra en himla massa dåliga val när det gäller mat. Jag småäter mer, mer godis etc. Jag tror att det kommer bli lättare när ni får sova!