Idag har jag faktiskt köpt lite kläder. En orange top på Åhléns (stl 40-42) och en blommig klänning i blått, orange och rost på MQ (stl L). Båda passar till min nystickade apelsinkofta. Båda sitter ledigt men snyggt och smickrande.
Jo, jag ska gå ner de där jävla kilona. Men in the meantime vill jag inte gå runt och känna mig som en svällande grynkorv i plagg jag köpte när jag var mager som en skrika förra sommaren. För det är jag faktiskt inte, någon korv alltså. Inte jämförelsevis, jämfört med hur jag såg ut för ett par år sedan. Fast känslan av trånga kläder är likadan som då skiljer det minst två storlekar på kläderna, förmodligen mer.
Mager som en skrika? Jo, faktiskt. Jag råkade se några foton från maj 2011 och blev nästan lite rädd. Kroppen var säkert jättesnygg men ansiktet såg lite väl avmagrat ut. Det ska vara måtta på allt.
Därmed inte sagt att jag försöker hitta ursäkter för att inte gå ned. Min förhoppning är att det ska kännas lättare att göra hälsosamma val om jag känner mig tillfreds med min uppenbarelse.
3 kommentarer:
Men alltså, tänker jag när jag nu också läst bloggen du länkade till i förra inlägget.
Det är ju alldeles fullständigt normalt att ha 40-42 och L om man är kvinna och 178 cm lång! Jag som är 172 köper aldrig mindre storlek i byxor, eftersom allt hull jag har sitter under midjan.
Ja, inte är det tjockshoppat i strl 40-42 inte!
Hur känns kroppen? Är du pigg och känner dig frisk och hyggligt snygg i strl 40- 42 så håll dig däromkring, tänker jag.
Från 96 kg ned till 77. Fantastiskt! Vad har du för tankar om vilken vikt/storlek du vill hålla framöver? / Stella 44-40.
Nu får jag lite dåligt samvete, för att jag låter hysteriskt utseende- och storleksfixerad. Håller med om att L och 40-42 är synnerligen adekvata storlekar för mig.
Problemet är att jag måste få stopp på viktuppgången. Jag är uppe i 87 kg nu, vägde cirka 80 för ett år sedan. Det här håller inte. Går jag upp lika mycket det närmaste året är jag nästan tillbaka där jag började, på 96. Det vill jag absolut inte!
Jag vill ner till cirka 80/81/82 kg igen. Då är jag i övre delen av normalviktspannet. Om jag då passar i stl 40 eller 42 eller rentav behöver 44 ibland spelar mindre roll.
Hur kroppen känns? Ganska okej. Fast jag märker av de ökade kilona, det gör jag. Förra sommaren var jag så lätt att jag nästan flög, det gör jag inte längre. Mina knän tar stryk av min tyngd igen, det märker jag. Visserligen utsätter jag dem för betydligt större påfrestningar nu, jag både springer och lyfter tyngt, men jag vill så gärna kunna göra det också!
Om jag når min nya målvikt på cirka 82 och sedan kanske inte kan ha riktigt alla smalkläder från förra sommaren, så är det faktiskt helt okej också. Men några fler plagg vore trevligt att komma i igen.
Skicka en kommentar