måndag 10 september 2012

Medalj, tack

Sitter på tunnelbanan efter att ha tränat ett pass som började 6:45. Herregud vad jag känner mig heroisk. Hit med en utmärkelse eller åtminstone prinsesstårta.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Du kan få en puss och glada tillrop. Eller champagne på bröllopsdagen/O

RosaMilton sa...

En utmärkelse får det bli! :-)

Anonym sa...

Bra jobbat!
Tidiga morgnar är bara sena kvällar, fast tvärtom.

Visst känner man sig heroisk ;-)

Hls Krickan

Helga sa...

Faktiskt så skulle det kunna bli en vana. Kanske. En gång i veckan i alla fall. För som det ser ut nu kan jag inte träna på lunchen längre, och kvällsträning är drygt när jag redan är borta en kväll i veckan med kören. En morgonträning och ett pass på helgen. Kan funka.

Anonym sa...

Morgontränng is the shit för småbarnsföräldrar. Jag grejar inte kvällspass längre. Dels är jag för trött på kvällen, dels kan jag inte sova, jag blir alldeles för uppjagad ;-) Dessutom behövs jag hemma, att jaga sonen i säng är vår kvällsmotion.

Och jag har dammat av en annan favvo! Lunchpass funkar hur bra som helst med mitt nuvarande jobb. Eftersom jag behövs på jobbet tom 17.00 så blir det lite tid över mitt på dan. Mina kunder tar ändå lunch mellan 12-13 så där har jag en bra "slot" att pipa iväg. Mina kollegor är också väldigt schyssta, men det är kanske inte så konstigt eftersom jag passar telefonen/mailboxen 16-17 :-)

När jag skall träna på morgonen så packar jag mina jobbkläder i träningsväskan, lägger fram gympakläderna och lägger frukosten i en påse i kylen.

För vår familj funkar det bättre att dra iväg tidigt än att vara borta på kvällen....

Kram Krickis

Helga sa...

Ja, lunchträning är superbra, om man har möjlighet! Det körde jag under hela förra året. Men nu funkar det inte alls, tyvärr. För långt till någon träningslokal. Så jag får återgå till kvällsträning eller - hemska tanke - morgonträning. Fast det var ju rätt okej ändå.