Igår och idag har jag gjort min halvårliga rensning av garderoben. Det vill säga jag bär ner vår- och sommarkläder till källaren och tar upp höst- och vinterkläderna, och passar på att rensa ut de plagg som jag inte använder.
Nå. Visserligen hamnade några plagg i Myrorna-högen, men det blev en ny hög också. Sådana plagg som blir snygga när jag gått ner ett par kilo.
Kommen så långt blev jag arg och ledsen om vartannat. Det är då själva fan. Några få jävla månader förra året kände jag mig snygg och smal, och gladdes och häpnades om vartannat över min spegelbild. Jag packade upp pyttesmå byxor från Tradera och höll upp dem framför mig, och tänkte det går aldrig. Men de gled på hur fint som helst.
Det var då det. Nu drar jag på mig samma byxor och känner hur det börjar kärva redan vid låren. För att alls få igen dem måste jag lägga mig ner och dra in magen rejält.
The jävla story of my life, att försöka passa i kläder som är för små och därmed obekväma. Att försöka intala mig att nejdå det går nog bra, det är ingen som ser att det stramar.
Just nu hjälper det föga att det numera är storlek 40 som stramar och inte 44-46.
Larv? Köp 42 och håll klaffen? Ja, kanske.
Mellan mina två rensningar var jag ute och sprang. Jag kände mig trött och tung, för lite sömn under natten, och tog det lugnt. Men jag sprang i 30 minuter i alla fall, och när jag tittade efter hade jag hunnit med nära 5 km. Det ger en kilometertid på strax över 6 min (6:06) vilket var ett mål jag trodde mig ligga ganska långt ifrån. I somras sprang/gick jag på ungefär 7 min/km, och mina rundor på Sommarön är betydligt flackare än rundorna hemma.
Det gav en rejäl uppmuntran. Motionen funkar. Faktiskt.
(Enligt DN Söndag, som gör årliga kom-i-form-reportage, är jag inte ensam om detta. I dagens tidning hade de sökt upp deltagarna från tidigare år och frågat dem hur de levde nu. I stort sett alla hade behållit sina nya motionsvanor, men fått återfall på matvanorna. Som jag alltså.)
6 kommentarer:
Vilken utveckling att gå från 7 till strax över 6-tempo! Och även öka på längden på passen! För övrigt är det där med maten det svåraste av det svåra. Hur värt är det?
Du kommer att gå nedåt! När maten funkar, motionen får du ju till.
Efter en mycket god-vän-och-släkt-äta-äta-sommar, utan träning pga sjukdom (jag som verkligen vill börja springa) befarade jag det värsta och det hade kunnat vara värre men är nu i oktober på samma vikt som förra hösten.
(Stor läkarkoll :-).
Semesterkilona for nog bort med hjälp av mer protein, fett å grönt. Helggästerna äter så. Surdegsbröd och potatis, betor äter jag. Ägg med majonäs varje eftermiddag - då pallar jag middagen utan att överäta...
Jag tyckte också att det var inspirerande att de klarat sig så bra DN-motionärerna. /Stella
Motionen är viktigast!
Tror du inte att du i det långa loppet kommer att se mer effekt av motionen på figuren än vad du gör nu? Finns inte möjligheten att du lyckas få dagar som den du beskriver med stegräknaren att bli det normala? Och så dagar då du tränar en extra bonus på det.
En tanke som slog mig: Skulle det funka för dig att äta MINDRE på morgonen än du gör nu, och flytta de kalorierna till någon annan gång på dagen?
Så gör jag. Numera äter jag bara yoghurt med tilltugg (oftast linfrö, solrosfrö eller pumpafrö) direkt på morgonen, och sparar smörgåsen till förmiddagskaffet om jag äter sen lunch eller eftermiddagen om jag äter tidig lunch.
Annannan, mitt mål är faktiskt 10 000 steg per dag och det har jag med få und undantag lyckats uppnå sedan i våras. Så det är ju bra. Sämre är att jag under samma tid fortsatt öka i vikt.
Hur man än vänder det blir slutsatsen densamma, maten är problemet.
Ditt förslag är onekligen intressant. Lite går det på tvärs mot alla beskäftiga råd man får om att äta mer på morgonen och dagen och mindre på kvällen. Men det passar onekligen min läggning bättre.
http://proteindieten.blogg.se
Dukandieten är en icke uppoffrande metod. Det blir inte dyrare än att äta som vanligt.
Alla ingredienser finns i din vanliga matbutik
Jag är proffsmatlagare och har levt med Dukandieten i 2 år och håller min målvikt utan problem.
På bloggen har jag dokumenterat hela viktresan med recept och bilder för varje dag
Jag tror att det finns svar på de flesta frågor om Dukandieten på
http://proteindiete.blogg.se jag svarar gärna på fler frågor
Det där med stadiga frukostar är en svensk myt!
Är man skogshuggare eller Gunde Svan (ja, Bjrön Ferry är det väl man ska hänvisa till idag) och ska slita hårt ett antal timmar i kylan innan man får nästa mål så behöver man förstås äta.
Och om man mot sin vilja avstår från frukosten fast man är hungrig och sedan blir vrålhungrig och vräker i sig onyttigheter till förmiddagskaffet eller lunchen så är det förstås bättre att äta sig mätt på nyttig frukostmat i förebyggande syfte.
Men när man är en vuxen stillasittande tankearbetare och kan känna efter ungefär hur mycket man behöver, då kanske man inte måste äta en tallrik havregrynsgrött, två mackor och ett kokt ägg på morgonen, om man inte känner att man behöver det.
Skicka en kommentar