Fan vad trött jag är. Det känns som att jag har tillbringat de senaste veckorna (fram till kl 22) i halvkoma. Att jag orkar träna som jag gör förvånar mig själv, faktiskt.
Fram till kl 22? Jo, det är så dags det brukar smälla till i skallen och jag blir pigg. Det är hopplöst att vara nattuggla.
Jag satt och tänkte imorse att jag måste skärpa mig med både vardagsmotion och sömn. Men så ser jag att jag visserligen inte kommit upp i några 10 000 steg per dag de senaste veckorna, men faktiskt 9 000. Plus att jag tränat och sprungit och cyklat som jag tänkt. Inte så illa ändå alltså.
Sömnen däremot är som vanligt eftersatt och nedprioriterad. Och jag behöver inte tänka efter så värst för att se hur det hänger ihop. Det är rätt stökigt och livligt hemma nu. Och alldeles underbart. Men ska jag höra mig själv tänka måste jag vänta till efter det att barnen har somnat, vilket numera sällan sker före kl 21. Det är omöjligt att få levnadsglada pojkar att sova bort vårens ljusa kvällar.
(Härommorgonen satte sig den yngre kapprak upp och förkunnade "Morgon ute!". Jag kisade mot klockan och konstaterade 03:40.)
Egentid, höra sina egna tankar, vegetera en stund framför dator eller TV när disk, tvätt och stök är avklarat. Nog så viktigt. Fast sömn är också viktigt.
Har jag hört.
2 kommentarer:
http://www.svd.se/kultur/serier/berglins_5017.svd?date=20120520
Särskilt nedre vänstra rutan. I klass med Foten i kläm? Jajjamensan! tycker jag.
Haha! Jag ÄLSKAR Berglins! Var får de allt ifrån? Och den rutan var huvudet på spiken.
Vad tror ni klockan är när jag skriver detta? 00:15 efter en lång, intensiv och underbar ledig dag i sällskap av min familj. Men nu är jag ensam. Och borde v-e-r-k-l-i-g-e-n gå och lägga mig.
Skicka en kommentar