Var på Itrim igår och tränade och vägde mig. Träningen känns rätt trist nu, jag segar mig genom de tre varven. Igår var jag ovanligt trött, men frågan är om inte tröttheten mestadels sitter mellan öronen. En känsla av åh vad trött jag är, vad jobbigt det är, som egentligen inte känns i kroppen.
Med andra ord är det dags för ett annat träningsalternativ. Jag tänkte vänta till efter semestern med att köpa SATS-kort, fast egentligen kanske det är dumt, slår det mig nu. Klassiskt uppskjutningssyndrom. Hm.
Min kära stegräknare står mig bi, det blir 9000+ steg nästan varje dag, och de dagar det inte blir det blir det 8000+. I lördags stannade den förvisso på 5000 men då glömde jag ta på den på kvällen när vi var på kalas. Och igår blev det dryga 12000. Så det jämnar ut sig. Men jag vill inte vara utan den, den är det perfekta hjälpmedlet.
Gårdagens vägning visade att jag varken ökar eller minskar i vikt. Jag är nöjd med det resultatet, för med tanke på mathållningen på sistone hade det inte varit konstigt om vikten krupit uppåt. Troligen är det motionen som håller vikten i schack. Å andra sidan hade det varit skönt att ha lite mer marginal inför semestern. Å tredje sidan, vad ska jag med den marginalen till? Jag får väl se till att sköta mig under semestern helt enkelt. Att leva som jag gör nu är sannerligen inte någon plåga.
2 kommentarer:
Om träning skall bli av måste det vara kul! För det kan inte vara nåt man bara plågar sig igenom, det funkar liksom inte.... Och du som har ont om tid, när du väl tränar måste det ge effekt och kännas! Du verkar helt klart redo för ett Satskort :-) Bättre att ha det, så kan du använda det när du har tid å lust! Vi är ett helt gäng som går det, trots att det är sommar. Jag tycker det är helt OK, har man förskolebarn är man ändå ute för jämnan.
Bra jobbat med stegen! Imponerande!
För mig är träningsmotivation skitsvårt om jag tränar för att bibehålla någonting - kondition eller vikt eller vad som helst. Jag behöver ett mål och en utmaning. Lite adrenalin, då går det betydligt bättre. Och, om jag känner dig Helga, så är du likadan. Kanske inte just med träningen (tror du), men dock. Sätt upp ett mål, tycker jag. Bygga muskler eller springa en mil eller vad det nu kan vara. Men inte bara att hålla vikten. Ett mål som är näääästan - men inte riktigt - omöjligt att nå.
Skicka en kommentar