Regler är till för att brytas, eller hur var det?
För ett tag sedan förkunnade jag ju att jag inte skulle yoga mera. Men idag har jag, till min egen förvåning, genomfört två yogapass framför youtube.
Såhärdåva. Jag har inte kunnat träna på en vecka på grund av egen förkylning. Idag hade jag tänkt komma igång igen med en lunchpass, men det frös inne på grund av vabb, yngste sonen har övertagit min hosta. Nå, men kvällspass då? Tja, jo, fast nu ville ju maken träna, och han behöver verkligen komma igång.
Dessutom har jag rent osannolikt ont i nedre delen av ryggen, så ont att jag sovit dåligt i två nätter nu. Troligen orsakat av stillasittande eller snarare liggande, att stå vid skrivbordet och jobba har gått så bra så, förmodligen skulle träning hjälpa. Men vilken träning?
På youtube nosade jag lätt upp två yogapass särskilt utformade för lower back pain. På vår nya fina TV kan man titta på youtube. O har en yogamatta, det var bara att köra igång.
Efteråt känner jag mig lagom duktig. Det kanske inte var världens bästa träning men bättre än inget alls. Och ta mig tusan om inte ryggen känns något mindre stel.
tisdag 31 mars 2015
torsdag 19 mars 2015
Träningssnack
Jo, men jag har ju ökat träningsdosen på sistone. Den här veckan och förra lunchtränade jag inte mindre än tre gånger. Klämmer jag dessutom in ett pass på helgen, vilket jag normalt gör, men inte just den gångna helgen av olika orsaker, är jag uppe i en aldrig tidigare skådad dos.
Och det märks ju. På dagens Transformerpass blev jag själv förvånad över arm- och bålstyrka, jämfört med mig själv alltså. Vi avslutade med tabataövningar (jobba 20 sek, vila 10 sek, repetera) benböj och armhävningar växlande. Benböj är jag ju bra på, men inte visste jag att jag var så bra, jag kunde hålla högre tempo än majoriteten av gruppen.
Majoriteten av gruppen klarar i och för sig att göra chins, vilket inte jag gör, långt därifrån. Men en orsak till det är faktiskt att jag svettas i händerna och därför inte får bra grepp. Jag slog mig i slang med en kille som använde handskar, och hans översvallande utlåtande fick mig att bestämma mig för att investera i ett par sådana. Jag tror inte att jag kommer att kunna genomföra en endaste chin ändå, men kanske kommer jag närmare.
I tisdags tränade jag Prformance, ett pass som kan sorteras in under tant Helga tränar med fitnessdårar. Jag var med god marginal sist, äldst, tyngst och långsammast. Dock inte svagast.
Mest på kul ska jag anteckna vad vi gjorde på passet:
40 st wall ball (kasta medicinboll högt upp mot en vägg, fånga och gå ner i benböj)
springa ca 100 m med medicinboll (jag valde en boll som vägde 6 kg)
40 st air squats (tjusigare namn på benböj med upphopp)
springa 100 m med medicinboll
40 st armhävningar (på tårna! Men man fick landa med bröstet på ett litet torn av viktplattor om man ville. Det ville jag)
springa ca 100 m med medicinboll
40 st box jump (fast jag hoppar upp på en stepbräda, vägrar lådor med vassa kanter)
springa ca 100 m med medicinboll
40 st kettlebellsvingar (16 kg om jag minns rätt)
springa ca 100 m med medicinboll
40 st hela situps (dvs sitt upp och nudda tårna, sedan ner igen)
springa ca 100 m med medicinboll
40 st burpees
Men när jag hade gjort tio av mina burpees tog tiden slut. De andra hann färdigt och fick avsluta med att springa med sina medicinbollar. Sedan gjorde vi magövningar och sedan var det slut.
Uppdaterad: Just det. Efter passet pratade jag med ledaren en stund. Det här passet ska försvinna från schemat på grund av bristande intresse.
Suck. Det är bara att konstatera att jag inte delar smak med de hästsvansade blonda lyxhemmafruarna som frekventerar detta SATS, som ligger i en av Stockholms finare förorter. Shape på samma tid är fullbokad. Jag har kört det passet en gång, och jag gillade inte ledaren alls, hon var alldeles för tjejigt hurtig och solariebrun för min smak. Men Prformance, där man får träna rejält och tungt i en liten grupp och få individuella instruktioner och peppning, det passar tydligen inte.
Och det märks ju. På dagens Transformerpass blev jag själv förvånad över arm- och bålstyrka, jämfört med mig själv alltså. Vi avslutade med tabataövningar (jobba 20 sek, vila 10 sek, repetera) benböj och armhävningar växlande. Benböj är jag ju bra på, men inte visste jag att jag var så bra, jag kunde hålla högre tempo än majoriteten av gruppen.
Majoriteten av gruppen klarar i och för sig att göra chins, vilket inte jag gör, långt därifrån. Men en orsak till det är faktiskt att jag svettas i händerna och därför inte får bra grepp. Jag slog mig i slang med en kille som använde handskar, och hans översvallande utlåtande fick mig att bestämma mig för att investera i ett par sådana. Jag tror inte att jag kommer att kunna genomföra en endaste chin ändå, men kanske kommer jag närmare.
I tisdags tränade jag Prformance, ett pass som kan sorteras in under tant Helga tränar med fitnessdårar. Jag var med god marginal sist, äldst, tyngst och långsammast. Dock inte svagast.
Mest på kul ska jag anteckna vad vi gjorde på passet:
40 st wall ball (kasta medicinboll högt upp mot en vägg, fånga och gå ner i benböj)
springa ca 100 m med medicinboll (jag valde en boll som vägde 6 kg)
40 st air squats (tjusigare namn på benböj med upphopp)
springa 100 m med medicinboll
40 st armhävningar (på tårna! Men man fick landa med bröstet på ett litet torn av viktplattor om man ville. Det ville jag)
springa ca 100 m med medicinboll
40 st box jump (fast jag hoppar upp på en stepbräda, vägrar lådor med vassa kanter)
springa ca 100 m med medicinboll
40 st kettlebellsvingar (16 kg om jag minns rätt)
springa ca 100 m med medicinboll
40 st hela situps (dvs sitt upp och nudda tårna, sedan ner igen)
springa ca 100 m med medicinboll
40 st burpees
Men när jag hade gjort tio av mina burpees tog tiden slut. De andra hann färdigt och fick avsluta med att springa med sina medicinbollar. Sedan gjorde vi magövningar och sedan var det slut.
Uppdaterad: Just det. Efter passet pratade jag med ledaren en stund. Det här passet ska försvinna från schemat på grund av bristande intresse.
Suck. Det är bara att konstatera att jag inte delar smak med de hästsvansade blonda lyxhemmafruarna som frekventerar detta SATS, som ligger i en av Stockholms finare förorter. Shape på samma tid är fullbokad. Jag har kört det passet en gång, och jag gillade inte ledaren alls, hon var alldeles för tjejigt hurtig och solariebrun för min smak. Men Prformance, där man får träna rejält och tungt i en liten grupp och få individuella instruktioner och peppning, det passar tydligen inte.
Hur går det?
Eftersom annannan redovisar sina framsteg i en kommentar till inlägget nedan, känner jag mig nödgad att göra detsamma.
Det går sådär, var min första tanke, och den gäller matloggandet. Jag spottade upp mig de första dagarna och loggade, men nu har jag slarvat i ett par dagar. Det är alldeles förbaskat tråkigt. Givetvis har det också ett samband med att jag slarvat med maten också - fast inte så förskräckligt mycket, bara lite grann!
Men jag dricker inte alkohol, det är lätt att avstå från, och jag har faktiskt skärpt mig med en annan av mina svagheter, den att komma i säng på kvällarna. Hela den här veckan har jag faktiskt somnat vid elvatiden vilket är bra för att vara jag.
Detta har sin orsak bara inte i tidigt sänggående utan också det faktum att jag tränar mycket. Lunchträning idag för tredje dagen i rad, jäklar vad sömnig man är på kvällen då.
Nåja. Det är några veckor kvar till påsk, det finns ännu utrymme för förbättringar angående matloggningen.
Det går sådär, var min första tanke, och den gäller matloggandet. Jag spottade upp mig de första dagarna och loggade, men nu har jag slarvat i ett par dagar. Det är alldeles förbaskat tråkigt. Givetvis har det också ett samband med att jag slarvat med maten också - fast inte så förskräckligt mycket, bara lite grann!
Men jag dricker inte alkohol, det är lätt att avstå från, och jag har faktiskt skärpt mig med en annan av mina svagheter, den att komma i säng på kvällarna. Hela den här veckan har jag faktiskt somnat vid elvatiden vilket är bra för att vara jag.
Detta har sin orsak bara inte i tidigt sänggående utan också det faktum att jag tränar mycket. Lunchträning idag för tredje dagen i rad, jäklar vad sömnig man är på kvällen då.
Nåja. Det är några veckor kvar till påsk, det finns ännu utrymme för förbättringar angående matloggningen.
torsdag 12 mars 2015
Första dagen
Jaha, idag har jag loggat maten. Och inte druckit alkohol. Om jag går och lägger mig före halv elva återstår att se, men jag ska försöka.
Kalorimängden sköt i höjden och landade på 2200 kcal. Jag var lite förbryllad över det först men såg sedan förklaringen. Eftersom jag åt en ganska blygsam (och tråkig) sallad till lunch fyllde jag på med en proteinbar till mellanmål. Jag äter mycket sällan sådana, den här hade jag köpt på extrapris för ett tag sedan och haft liggande i väskan.
Det visar sig att en dylik (rätt märke fanns faktiskt fördefinierad i databasen) innehåller hela 300 kcal. Oj vad mycket annat gott man kan äta om man ska äta 300 kcal, tänker jag genast. Så nu vet jag det till nästa gång.
För övrigt har jag inte den uttalade ambitionen att hålla mig under 2000 kcal per dag. Jag tänkte börja med att logga maten för att se var jag hamnar någonstans. Men själva noterandet brukar automatiskt leda till ett korrigerande av intaget.
Förresten var idag en bra dag att äta extra kalorier på, eftersom jag tränade på lunchen.
Kalorimängden sköt i höjden och landade på 2200 kcal. Jag var lite förbryllad över det först men såg sedan förklaringen. Eftersom jag åt en ganska blygsam (och tråkig) sallad till lunch fyllde jag på med en proteinbar till mellanmål. Jag äter mycket sällan sådana, den här hade jag köpt på extrapris för ett tag sedan och haft liggande i väskan.
Det visar sig att en dylik (rätt märke fanns faktiskt fördefinierad i databasen) innehåller hela 300 kcal. Oj vad mycket annat gott man kan äta om man ska äta 300 kcal, tänker jag genast. Så nu vet jag det till nästa gång.
För övrigt har jag inte den uttalade ambitionen att hålla mig under 2000 kcal per dag. Jag tänkte börja med att logga maten för att se var jag hamnar någonstans. Men själva noterandet brukar automatiskt leda till ett korrigerande av intaget.
Förresten var idag en bra dag att äta extra kalorier på, eftersom jag tränade på lunchen.
onsdag 11 mars 2015
Fasteutmaning
Jag brukar inte iaktta kyrkoårets växlingar, och även om jag gjorde det så är nog fastan den tid som ligger mig minst varmt om hjärtat. Men när man nu får uppmuntrande tillrop och erbjudande om samarbete från en bloggläsare så är det ju bara dumt att inte haka på.
Imorgon är det fyra veckor till skärtorsdagen. Då ska jag vara ledig i fem dagar. Fram till dess ska jag
Logga mitt matintag
Inte dricka alkohol
Lägga mig senast 2230 på vardagkvällar
Ja, och så träna förstås.
Likt annannan kommer jag nog att både dricka te och sticka om kvällarna, men det sker av sig självt.
Imorgon är det fyra veckor till skärtorsdagen. Då ska jag vara ledig i fem dagar. Fram till dess ska jag
Logga mitt matintag
Inte dricka alkohol
Lägga mig senast 2230 på vardagkvällar
Ja, och så träna förstås.
Likt annannan kommer jag nog att både dricka te och sticka om kvällarna, men det sker av sig självt.
Ja, jo, fast nä
Jag hade ju ambitioner. Under sportlovet skulle jag vara ledig från matintagsloggande och träning (undantaget vardagsmotion, jag lyckades med viss ansträngning hålla mitt pensum 10 000 steg per dag) för att sedan köra igång med nya friska krafter.
Det har inte blivit så alls. Mönstret upprepar sig, jag har kommit igång bra med träningen igen, och flertalet morgnar tänkt att nu ska jag börja logga maten, men inte orkat.
Den gångna helgen innebar dessutom en hel del utsvävningar eftersom det var fest (nioårskalas och sjuttioårsdito) både hemma och borta, vin på fredag och lördag, tårta på fredagen och på söndagen.
Å andra sidan var en sådan helg tämligen normal i mitt gamla liv, numera är den det inte. Förmodligen kompenserar jag genom att helt avstå från vin den kommande helgen, också det ett nytt mönster.
Angående loggande av mat tänker jag att jag kanske ska ge mig själv lite respit, utan att för den skull ge upp. Om det (loggandet, kraven) känns orimligt tungt och trist och fyller mig med upproriska känslor, så kan jag faktiskt få avstå, utan att för den skull tappa taget och frossa ohämmat.
Det gäller framför allt att inte hamna i destruktiva tankegångar, att börja tycka synd om mig själv som inte kan äta det jag vill och så vidare och så vidare.
Min lösning just nu är att inte tänka så mycket på mat utan försöka låta det ge sig. Att vila i att mina nya matvanor åtminstone är väldigt mycket bättre än mina gamla.
Träningsvanorna är det definitivt. De senaste veckorna har jag, utan att riktigt tänka på det, växlat upp och tränar numera 3-4 pass i veckan. En förklaring är att jag släppt på regeln inte träna två dagar i rad. En annan att jag passar på att utnyttja möjligheten till lunchträning. Mitt jobb är ganska lugnt, jag har goda möjligheter att själv styra mitt schema, jag har tillgång till tre träningslokaler nära jobbet. Sålunda planerar jag att lunchträna tre gånger denna vecka. Igår körde jag Prformance High Intensity (högintensiv träning i liten grupp, jättebra pass!), idag ska jag spinna, imorgon blir det Transformer.
Den enda nackdelen med detta är att lunchpromenaderna förstås får stryka på foten de dagar jag lunchtränar. De dagarna har jag svårt att komma upp i 10 000 steg, men kanske kan jag förbättra det nu med vårens antågande.
Jag har inte vägt mig på sistone men gissar att jag ligger kvar på samma vikt, drygt nittio. Det är tolv kilo mer än min målvikt från Itrimtiden och nästan femton kilo mer än lägstavikten (då när jag såg ut som drottning Louise i ansiktet).
Inför helgens kalas dök jag in i garderoben och provade klänningar, efter att först ha dragit några djupa andetag och stålsatt mig. Resultatet var intressant och inte så illa som jag befarat. Mina två små svarta blåsor (åtsmitande men elastiska) gick på med viss möda. De satt lite för trångt för att vara riktigt klädsamma, men bara det att de gick på! Med tolv-femton kilos skillnad. Jo, det är sant att muskler väger mer och tar mindre plats.
På systers bröllop bar jag ett orange fodral, på det gick dragkedjan inte hela vägen upp. Däremot kunde jag utan vidare bära den färgglada klänning jag hade på brunchen efter bröllopet, bild från 2011 finns här. Så det var den jag hade på lördagens fest, och jag kände mig fin i den.
Så här glada blev vi då, yngste sonen och jag:
Klänningarna, de svarta och den orange, är inhängda i garderoben igen. Jag har fortfarande ambitionen att kunna ha dem igen, någon gång.
Helgens obetalbara replik kom förresten från mamma, när jag redovisade resultatet av klänningsprovandet: Nej, men jag tänkte på det igår när du hade den där åtsittande jumpern, att du ser verkligen inte fläskig ut, bara vältränad. Du har ju alltid haft midja, till skillnad från mig.
Det har inte blivit så alls. Mönstret upprepar sig, jag har kommit igång bra med träningen igen, och flertalet morgnar tänkt att nu ska jag börja logga maten, men inte orkat.
Den gångna helgen innebar dessutom en hel del utsvävningar eftersom det var fest (nioårskalas och sjuttioårsdito) både hemma och borta, vin på fredag och lördag, tårta på fredagen och på söndagen.
Å andra sidan var en sådan helg tämligen normal i mitt gamla liv, numera är den det inte. Förmodligen kompenserar jag genom att helt avstå från vin den kommande helgen, också det ett nytt mönster.
Angående loggande av mat tänker jag att jag kanske ska ge mig själv lite respit, utan att för den skull ge upp. Om det (loggandet, kraven) känns orimligt tungt och trist och fyller mig med upproriska känslor, så kan jag faktiskt få avstå, utan att för den skull tappa taget och frossa ohämmat.
Det gäller framför allt att inte hamna i destruktiva tankegångar, att börja tycka synd om mig själv som inte kan äta det jag vill och så vidare och så vidare.
Min lösning just nu är att inte tänka så mycket på mat utan försöka låta det ge sig. Att vila i att mina nya matvanor åtminstone är väldigt mycket bättre än mina gamla.
Träningsvanorna är det definitivt. De senaste veckorna har jag, utan att riktigt tänka på det, växlat upp och tränar numera 3-4 pass i veckan. En förklaring är att jag släppt på regeln inte träna två dagar i rad. En annan att jag passar på att utnyttja möjligheten till lunchträning. Mitt jobb är ganska lugnt, jag har goda möjligheter att själv styra mitt schema, jag har tillgång till tre träningslokaler nära jobbet. Sålunda planerar jag att lunchträna tre gånger denna vecka. Igår körde jag Prformance High Intensity (högintensiv träning i liten grupp, jättebra pass!), idag ska jag spinna, imorgon blir det Transformer.
Den enda nackdelen med detta är att lunchpromenaderna förstås får stryka på foten de dagar jag lunchtränar. De dagarna har jag svårt att komma upp i 10 000 steg, men kanske kan jag förbättra det nu med vårens antågande.
Jag har inte vägt mig på sistone men gissar att jag ligger kvar på samma vikt, drygt nittio. Det är tolv kilo mer än min målvikt från Itrimtiden och nästan femton kilo mer än lägstavikten (då när jag såg ut som drottning Louise i ansiktet).
Inför helgens kalas dök jag in i garderoben och provade klänningar, efter att först ha dragit några djupa andetag och stålsatt mig. Resultatet var intressant och inte så illa som jag befarat. Mina två små svarta blåsor (åtsmitande men elastiska) gick på med viss möda. De satt lite för trångt för att vara riktigt klädsamma, men bara det att de gick på! Med tolv-femton kilos skillnad. Jo, det är sant att muskler väger mer och tar mindre plats.
På systers bröllop bar jag ett orange fodral, på det gick dragkedjan inte hela vägen upp. Däremot kunde jag utan vidare bära den färgglada klänning jag hade på brunchen efter bröllopet, bild från 2011 finns här. Så det var den jag hade på lördagens fest, och jag kände mig fin i den.
Så här glada blev vi då, yngste sonen och jag:
Klänningarna, de svarta och den orange, är inhängda i garderoben igen. Jag har fortfarande ambitionen att kunna ha dem igen, någon gång. Helgens obetalbara replik kom förresten från mamma, när jag redovisade resultatet av klänningsprovandet: Nej, men jag tänkte på det igår när du hade den där åtsittande jumpern, att du ser verkligen inte fläskig ut, bara vältränad. Du har ju alltid haft midja, till skillnad från mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)