Igår var jag på dietgruppen för vad som visade sig vara sista gången. När jag satt och tittade på datumen konstaterade jag att jag vid nästa gång, som är den sista, kommer att vara i Göteborg där min styvfar begravs följande dag. Så kan det gå.
Av totalt åtta träffar har jag alltså lyckats bevista tre. En träff hade redan varit när jag fick nys om gruppen, sedan vabbade jag. Därefter var jag med två gånger, sedan var det höstlov och för två veckor sedan var jag magsjuk.
Visst kan man argumentera att jag med denna erbarmliga närvarostatistik inte gett gruppen en chans. Fast jag måste säga att jag inte tyckte mig passa in särskilt bra bland deltagarna. Flera av dem uppvisade en offermentalitet som jag hade svårt att förlika mig med.
Jag har i alla fall lovat dietisten att boka in ett individuellt möte med henne, så bestämmer vi där hur vi går vidare.
Uppgifterna vi fick vid gruppträffarna har varit ganska bra. Logga matintaget, identifera fallgropar, utarbeta strategier för att hantera dem. Inför en ny god vana. Inga nyheter, verkligen inte. Det bästa med gruppen är nog att det gav mig tillfälle att reflektera.
Fast det gör jag ju å andra sidan rätt bra på egen hand också.
Nä, jag vet verkligen inte alls hur jag ska gå vidare. Lite besviken är jag allt på dietisten, jag hade velat ha mer handfasta råd riktade till och anpassade efter just mig. Inte det där vanliga blajet.
Igår konstaterade vi att man måste ta till 40 minuters rask promenad för att förbränna en lussekatt, och alla beskärmade sig. Det är ju sant. Men det är också sant att basalmetabolismen står för det mesta av förbränningen. Jag skulle tippa att man förbränner en lussekatt efter ett par timmar på soffan också. Men det sa jag förstås inte.
Annars har jag tänkt mycket på krönikan jag länkade till igår, och en annan krönika skriven av samme debattör. Att om man vill leva sunt och äta bra och träna mycket, måste man vara beredd på att avvika från normen. Tänkvärt och lite otäckt.
Nä, nu ska jag snart åka hem och hämta ungar och laga något nyttigt. Numera när jag är ensam med barnen försöker jag göra vegetarisk mat. Ikväll blir det kanske bakad blomkål, om jag minns rätt när jag tror att vi har blomkål hemma.
2 kommentarer:
Även om världens bästa dietist bestämt sig för att åka jorden runt, vilket är bedrövligt, så ger jag inte upp. Jag tror på planerade träffar ett par veckor framåt och att redovisa matintaget för någon, samt behöva ställa sig på vågen inför någon som tittar på. Det är inte säkert att det passar för dig, men det funkar för mig. Jag klarar mig inte på egen hand, jag behöver hjälp. Så, min plan är att hitta en ny världsbäst dietist. Jag tänker testa runt i hela västerort. Hittar jag inte det jag söker så letar jag vidare. Om du ger dig ut på dietistjakt, kan du väl meddela mig om du träffar på en bra en!
/Karin
Men vadå, äta en lussekatt OCH få en 40 minuters promenad som bonus, det är väl bästa tänkbara egenvård?
Skicka en kommentar