Nejdå, nejdå jag har inte lagt ner. (Till skillnad från i stort sett alla andra tränings- och viktminskningsbloggar jag började läsa våren 2011. Proffsen räknas inte.)
Vi är hemma igen efter fem veckors semester och fyra veckors träningsuppehåll från Sats. Under vistelsen på Sommarön skulle jag ju springa, hade jag tänkt. Och det gjorde jag, i två veckor ungefär. Första passet blev dryga fyra kilometer mot bättre vetande, jag ska inte springa en så lång distans det första jag gör. Givetvis värkte det lite här och där efteråt. Sedan tog jag det lugnare, 2,5 km varannan dag i en vecka. Och sedan slog förkylningen till, jag var dålig eller halvdålig i nästan två veckor. Tänkte avsluta övistelsen med en springrunda men struntade faktiskt i det.
För hur det nu är så var löpningen plötsligt inte särskilt rolig längre. Den entusiasm jag känt de senaste två somrarna var som bortblåst. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Vädret påverkade helt klart, det var värmebölja och nästan olidligt att springa på dagen eller eftermiddagen. Tidiga morgnar hade funkat, om jag hade orkat vilket jag inte gjorde, eller kvällar. Men då hände så mycket annat. Nej, det var svårt att hitta entusiasmen. Att jag ändå genomförde fem pass under två veckor berodde på mitt vanliga mantra "tänk på hur bra du kommer att må efteråt".
Hemma i stan igen klev jag utanför komfortzonen direkt och gick på Powerstep. Verkligen, verkligen inte min grej, jag är livrädd för att skada mig. Men jobbigt var det och träningsvärk har jag fortfarande fem dagar efter passet.
Maten då? Jo, faktiskt. Med undantag av sista veckan då jag släppte tyglarna lite väl mycket, tycker jag nog att jag skött mig hyfsat. Nyckeln till detta visade sig vara att vara mycket måttlig med alkohol. Jag drack vin en gång, högst två per vecka. Det gjorde det också lättare att inte överäta.
Nu är det vardag igen och jag ska förstås fortsätta träna, schemat för de närmaste två veckorna är redan inplanerat. Vad gäller maten ska jag försöka komma på banan igen, begränsa de snabba kolhydraterna, tänka på portionerna, yadayada allt det där, men även avstå från godis, snacks, fikabröd och vin. Wish me luck.
Men faktiskt så känns det inte fullt så tröstlöst som det gjort tidigare år. Jag börjar allt mer acceptera att augusti/september och januari är mina renlevnadsmånader. Och med acceptansen blir genomförandet lättare.
4 kommentarer:
Lycka till! Tycker du verkar ha haft en bra sommar på alla sätt. Själv hade jag med mig säkert 5 olika löparoutfits på vår Skånesemester och jag joggade.. noll gånger, haha!
Haha, skönt att höra att det finns andra som trillar av vagnen ibland.. Men nu är det nya tag, eller hur?
Vet du, jag har sedan många år konstaterat att just på semestern springer jag väldigt lite. Lite mer än ingenting alls nu när vi bedriver hemester, men de senaste fem åren verkligen närmast inget alls.
Det beror dels på att det saknas trevliga springrundor runt hålan där vi bodde sommartid under tio år, men inte minst på en kombination av att jag sänker mitt allmänna tempo och därmed inte är motiverad att just springa, och att jag är i nästan ständig långsammare rörelseaktivitet.
Att springa passar ihop med stillasittande vardag, inte målande, städande, badande, plockande, cyklande ledighet. För mig i alla fall.
Fast just nu sitter jag och funderar på om jag ska duscha ikväll eller hålla mig ofräsch tills i morgon bitti så att jag får en sporre att springa då!
Men vad skönt att höra annannan! Det är lätt att helt tappa perspektivet när man har min ur springsynpunkt helgalna kusin som granne. Hon sprang under sommaren ett lopp som var 82 km långt. Ja, ni läste rätt. Visserligen uppdelat på två dagar. Men ändå.
Skicka en kommentar