Och så är det detta evinnerliga tjatande om mat. Ibland önskar jag på fullt allvar att jag vore en sådan person som inte var så förtjust i mat, för sådana finns ju. Men sedan ändrar jag mig. Mat är både ett intresse och en källa till glädje för mig.
Men jag behöver fortsätta öva mig i att välja rätt, och lära mig tycka om nyttigare mat. Veckan och helgen som gick var ömsom flipp, ömsom flopp.
Flipp i det att en återgång till vardagen per automatik innebär en upprättning av matvanorna. Då äter jag medhavd mat till lunch (liiite trixigt att få till grönsakerna ibland, medges), vi äter inte godis eller annat little something när andan faller på, vi dricker förstås inte vin på vardagkvällarna.
Flopp i det att jag både tisdag och torsdag trillade i fikabrödsfallgropen. Eller snarare, hoppade i, med ett belåtet smackande. På tisdagen hade jag ärende ner till stan och hade en tidslucka på ett par timmar mellan kurs och frisörbesök. Jag hade intagit en hyfsat nyttig lunch så jag tänkte unna mig en fika. Fånigt, för det vet jag ju, att det är svårt, nästan omöjligt att motstå lyxigt nybakat fikabröd när jag väl står där och beställer mitt kaffe. Industriprocessat äter jag aldrig numera, men ett frasig doftande wienerbröd med körsbärssylt... åhh!
På torsdagen hände ungefär samma sak. Q:s fritis höll stängt, han och jag och pappa turistade i vår hemstad. Kycklingsallad till lunch, helt okej val. Och så karlsbaderbulle till fikat (absolut ljuvlig, för övrigt). Till råga på eländet fick vi chokladbiskvier till skänks av kondiset. De åts till efterrätt, och fick höga poäng de också.
Flopp igen på fredagkvällen då jag föresatt mig att dricka endast ett glas vin. Det blev inte vin utan öl, och tre glas. Till hälften flipp, till hälften flopp på lördagen då vi spontant bjöd in till kräftskiva. Favoritmoster och dito morbror (till mina barn alltså) medförde ännu en släkting. Jag bad O köpa alkoholfritt vin till mig. Det smakade helt okej och fungerade utmärkt som substitut. Senare på kvällen besökte vi den synnerligen lokala puben som förstås inte tillhandahöll något alkoholfritt alternativ. Då drack jag ett glas rosé. Men flipp i det att jag drack mindre än jag annars hade gjort och upptäckten av alkoholfritt vin. Flopp eftersom jag åt av chipsen som O köpt hem. Flipp för att jag till skillnad från alla andra i sällskapet inte snaskade av den mjölkchoklad som barnen fått i present och frikostigt delade med sig av.
Flipp både lördag och söndag då jag tillagade god och nyttig lunch av rester i kylskåpet istället för att förfalla till korv och makaroner. Broccoliomelett med fetaost fick med beröm godkänt av sonen (som inte är besvärlig med mat), en liknande röra men med zucchini blev huvudrätten vid söndagens lunch.
Flippflopp då vi bestämde oss för pizza till söndagmiddag. Nej, faktiskt bara flipp. För numera beställer vi två pizzor och en avokadosallad till hela familjen. En tredjedel av den ena pizzan blev över. Enkel matematik ger vid handen att jag omöjligen ätit en hel pizza, max två tredjedelar men troligen inte ens det. Förr åt jag utan svårighet en hel, förstås.
Senare på kvällen märkte jag hur törstig jag var. Också en förändring, förr reagerade jag inte på salt mat på det vis jag gör nu.
På det hela taget är det kanske mer flipp än flopp, faktiskt. För det är ju så här livet ser ut. Ett ständigt navigerande mellan olika frestelser. En del har jag strategier för att hantera, andra inte. Ännu.
Men ska jag gå ner de kilon som säkert smugit sig på också under denna semester (har inte vågat/velat/orkat väga mig ännu) och rentav gå ner ytterligare fem kilo till något slags idealvikt, då behöver jag fler strategier. Och starkare motivation.
Håhåjaja. Nåja. Flipp på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar