torsdag 29 augusti 2013

Träningspaus, sömn, hur man ser ut samt byxstorlekar

Förra veckan gick jag ut hårt med träningen. Shape på måndag lunch, shape igen på onsdag morgon, crosstraining på fredag lunch. Passet som leds av de stora välbyggda killarna. Den här gången var jag lite mindre entusiastisk, de hade bytt ut några stationer mot hinderbanor och jämfotahopp upp på lådor. Sånt gör inte jag, jag är alldeles för feg. Eller realistisk. Jag vill verkligen inte skada mig. Istället klev jag värdigt över hindren (jag har ju långa ben) och klev upp och ner på lådan, ett ben i taget. Det godkändes av ledarna.

I måndags hade jag ont i halsen, så den planerade träningen den dagen ställdes in. På tisdagkvällen mådde jag halvbra, men bestämde mig för att vila och ställa in även onsdagmorgonens pass. Både måndag och tisdag kväll somnade jag faktiskt före klockan elva, vilket är en bedrift för mig. Igår onsdag var jag inte fullt lika duktig, klockan var nog bortåt halv tolv. Men i alla fall. Jag funderar ibland på om min dåliga sömn påverkar min vikt. Det sägs ju att det kan göra det. Ibland fattar jag inte själv hur jag lyckas hanka mig fram, för jag är ju konstant undersövd. Men på något sätt går det.

Imorgon ska jag nog träna med grabbarna igen i alla fall.

I helgen var det jippo i vårt förortscenter, vi drev omkring där några timmar hela familjen. Flera gånger blev jag antastad av folk som ville sälja på mig cirkelträning bara för kvinnor. Jag svarade nejtack så vänligt jag kunde, en gång tog jag mig tid att svara att jag tränar på Sats och är nöjd med det. Men spara vårt erbjudande, sa den utdelande kvinnan ivrigt.

Naturligtvis är de bara reklamutdelare som varken har särskild koll eller ägnar någon särskilt eftertanke åt vilka de väljer ut, bara de är kvinnor. Men när O frågade mig och jag förklarade, var vi rörande överens om att cirkelträning bara för kvinnor verkligen inte är någonting för mig. Dels har jag redan provat, på Itrim. Du kör ju cross, sa O.

Men jag ser inte ut så som folk föreställer sig att någon som tränar hårt ska göra, det gör jag inte. Å andra sidan är det många av mina medtränare på passen som ser ut ungefär som jag. Man kan vara lätt överviktig, se ganska tjock ut men ändå vara vältränad, det är inte ovanligt. Människor är inte stöpta i samma form.

Apropå form så handlade jag byxor igår, byxor vari de crosstrainade låren, rumpan och magen ryms. Svarta byxor är en stapel i min garderob och jag är trött på att ha bara ett enda par som sitter någorlunda. De här har rejält hög midja (som jag), ett par med vida ben och ett par med smala. Ena paret i storlek 42, det andra i hela 46. Det här med storlekar är inte lätt. 44 gick på och skulle ha fungerat förutom att dragkedjan var placerad i sidan. Idiotiskt, man drar bara sönder den och så nyps den också. 46:an var stor och rymlig och mycket bekvämare, och jag hade ju nu en gång bestämt mig för bekväma byxor, inte bara snygga.

2 kommentarer:

annannan sa...

Är det så att du ser ut som om du vore rättrogen muslim? Jag antar att de inte kan träna med män ;-)

Helga sa...

Haha, jag TROR att jag kan svara ett rungande nej på den frågan! Fast säker kan man ju inte vara. Det kanske är de rymliga byxornas fel?