Igår var jag på Itrim för näst sista gången. Det blev ett ganska kort samtal.
Mycket har förändrats på två år. Visst har jag gått upp nästan hälften av de kilon som försvann under svältperioden. Men jag både äter och tränar annorlunda. Framför allt tänker jag annorlunda.
Efter två veckors inaktivitet på grund av egen och barnens sjukdomar, samt förslappning av matvanorna, gissade jag att jag hade gått upp ett kilo, och det visade sig stämma nästan exakt.
Men det oroar mig inte speciellt, vilket inte heller den annalkande julen gör. Jag har en plan. Den består av vardagsmotion, mer grönsaker och att äta precis det jag vill under tre-fyra dagar, men inte under två veckor. Låter busenkelt, eller hur?
Ibland kan jag tycka att det andra året på Itrim varit på gränsen till bortkastade pengar. Men det är ju mitt eget val att avstå från gruppträffarna (har inte haft tid) och träningen (för tråkig, föredrar Sats). Återstår de personliga träffarna och de har varit bra. Det har varit bra att gå upp i vikt, sedan lite ner, och reflektera över det och identifiera de bakomliggande orsakerna.
En stor insikt jag fick för ett tag sedan, och som vi också pratade om igår, var att de allra flesta människor - även normalviktiga! - måste tänka på sin vikt. Förr trodde jag nog i min enfald att om jag bara gick ner och blev smal, skulle bekymren vara över. Jag skulle kunna hålla vikten utan att tänka på det. Men så är det inte.
Med mig hem fick jag ett häfte med julrecept. Köttbullar och Jansson kommer vi att göra på det gamla vanliga viset, men recepten på kålrotslåda, rostad kålsallad och rödkål med apelsin ska jag absolut prova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar