Ett drygt två veckor långt träningsuppehåll är brutet, shape i tisdags morse och crosstraining idag. (Två morgonpass på en vecka! Guldstjärna!) Nu sitter jag med en kopp kaffe och loggar in på Sats för att planera min träning under jullovet. (Och överväger att träna crosstraining på nyårsdagen. Börjar nästan skratta åt mig själv. Vad hände?)
Det här med Sats har blivit en riktig lyckträff. Häromdagen fick jag mejl om att från 1 januari omvandla mitt medlemsskap till ett avtal som min arbetsgivare har med Sats. Eftersom vi får friskvårdsbidrag kommer det inte att kosta mig mer än 248 kr/mån att träna på alla Sats i hela landet. Det vill säga förutom alla i Storstockholm (bra när man är konsult och inte vet var man kommer att jobba någonstans), även på det tvärs över gatan från svärmor i Göteborg, det som snart ska öppna hemma hos mamma också i Göteborg, och det som ligger en kvarts körväg från sommarstugan. Kan knappast bli bättre.
Kroppen bråkar lite smått med mig. Insidan av vänster knä gör ont lite nu och då, mest på morgonen och natten när jag vrider det på ett visst sätt, och det är lite ömt. Men träning, benböj går bra. Vidare har jag vad jag tror är ryggskottskänning i höger sida, på baksidan av höften, strålar neråt benet. Det kan hugga till ibland under vissa rörelser när jag tränar. Gemensamt för båda åkommorna är att det gör mer ont ju mer jag sitter still och stelnar till, så därför har jag ordinerat mig själv att fortsätta träna som vanligt men respektera smärtgränsen.
När jag läser på träningsbloggar inser jag att smärta och skador är en del av vardagen för många. Eftersom jag inte varit en träningsmänniska tidigare har jag heller aldrig skadat mig eller haft särskilt ont. Det gäller väl bara att lära sig hantera sina åkommor. De lär knappast minska med åren.
Julstressen lyser faktiskt med sin frånvaro. Maken planerar all mat, kylskåpet är välfyllt. Bak och godis står jag för. Det blir först till helgen, den gångna helgen hann vi inte (apropå stress). På listan står pepparnötter, lussekatter och något godis. Kanske min berömda polkagrisknäck, men den är inte så barnvänlig med den heta smeten. Bättre med någon god chokladtryffel. Och jag ska äta av godsakerna med riktigt gott samvete, under ett begränsat antal dagar. Det ska bli intressant att se vad min nya strategi med väsentligt mindre alkohol och bibehållen vardagsmotion ger för utslag på vågen.
God jul alla läsare!
2 kommentarer:
OM det är en imponerande resa du har gjort!
Min egen erfarenhet är att det är värt att fundera över vad det är man får ont av. Jag fick ryggskott flera gånger när jag yogat ett par tre år. Jag har sedan lärt mig att det beror på att jag är rörlig i korsryggen men stel högre upp i ryggen. När jag då tog i ambitiöst i bakåtböjar fick korsryggen ta nästan alltihop. Och protesterade förstås. Det har jag lärt mig att vara försiktig med, och så har jag blivit aningen rörligare i ländrygg och axelparti, så nu händer det inte längre. Men det var ganska jävligt ett par gånger. En paradox kändes det som då, jag som nästan aldrig haft ont i ryggen skulle få det av en av de skonsammast tänkbara träningsformer. Men det är ganska vanligt, har jag sedan förstått. En sån där grej man måste lära sig själv, vad som gör bra-ont och vad som gör ont-ont...
Intressant synpunkt som jag tar till mig! Jag är definitivt stel i ryggen eftersom jag är skoliosopererad, ett titanstag håller delar av min bröstrygg alldeles rak. Säkert kan det få konsekvenser i form av värk i andra delar av ryggen.
Idag konstaterar jag att gårdagens crosstraining med efterföljande rejäl stretching gjorde min onda rygg gott.
Skicka en kommentar