I tisdags var det dags för Itrimsamtal och vägning igen. Jag hade tid ganska sent på kvällen, alltså åt jag middag först, vilket jag inte brukar göra annars.
Vikten hamnade på 87,2 kg vilket först var en ganska stor besvikelse. Jag hade inte väntat mig någon stor minskning, men lite större, för jag tycker att kroppen känns fastare och tajtare nu än i augusti. Men coachen menade att 0,6 kg ner inte är illa, det går definitivt åt rätt håll. Och så var det den där middagen som låg och skvalpade i magen också.
Vidare tyckte hon att jag lät mycket mer motiverad nu än för en månad sedan, och det är nog sant. Jag vet inte riktigt var den där motivationen kommer ifrån. Kanske från det faktum att jag märker att jag med viss men inte oöverkomlig ansträngning lyckas få ihop mitt liv med avseende på vardagsmotion, ombytt motion och en någorlunda anständig mathållning.
Motionen fick jag beröm för, som vanligt. Så sa hon något som fick mig att haja till: att jag tränar mycket. Inte många tränar som du, sa hon. Va? Fast när jag tänkte efter insåg jag att det beror förstås på vem man jämför sig med. I våras läste jag flera träningsbloggar och kände mig rätt knäckt när jag jämförde mig med dem, men det är ju helt vansinnigt. Så istället sträckte jag på mig.
Föresatser till nästa månad är två. Först att fortsätta avstå från alkohol. September månad har jag varit helvit, min födelsedag undantagen. Oktober ska få gå i samma tecken, undantag görs imorgon då O och jag ska gå på firmafest.
Nykterhet är ett kapitel för sig, faktiskt. Jag är förvånad över hur lätt det är att avstå, och hur tydligt jag märker hälsovinsterna. Det är banne mig nästan så att jag funderar på att bli absolutist. Det hade jag aldrig trott. Fast nä, kanske inte. Men två vita månader per år tror jag faktiskt att jag ska införa.
Föresats två är att avstå från snabba kolhydrater vid åtminstone ett mål varje dag. Det var ett bra råd som har fungerat. Att avstå helt är för svårt och för tråkigt. Sedan måste jag erkänna att det är lite av ideologiska skäl som jag inte vill sälla mig till LCHF-galningarna (alltså sådana som påstår sig "inte äta kolhydrater". Inte? Vad tror de grönsaker består av?). Hamnade mittemellan två dylika i lunchrummet häromdagen och blev alldeles matt. Tyvärr bestod min lunch den dagen av kycklinggryta med savojkål, så de trodde att jag var en trosfrände men jag bet snabbt ifrån. Då ägnade de sig istället åt att sinsemellan diskutera hur jobbigt det var i början att lära sig att dricka vispgrädde. Suck.
Idag morgontränade jag igen, crosstraining. Halleluja! På det området föreligger nog faktiskt viss fara för frälsning.
4 kommentarer:
Finns det några vettiga människor på ditt jobb??
Detta tarvar nog ett eget inlägg, annannan. Jodå, det gör det. Någorlunda vettiga i alla fall. Men tekniker är nu en gång tekniker..
Det inlägget ser jag fram emot!
För övrigt:
1. En normal portion lagad mat 1.5-2dl dryck till måste ju i alla fall väga ett halvt kilo!
2. Vad äter man om man utesluter snabba kolhydrater vid ett mål om dagen? Kött/fisk och grönsaker, utan potatis, ris eller pasta?
Svar på fråga två: ja, ungefär så. Kött eller fisk eller kyckling med grönsaker, möjligen bönor eller kikärter (är inte helt säker på om detta är okej men det skiter jag i, ärligt talat). Inte potatis, ris, pasta eller bröd.
Grönsakerna är det svåra. Det är fan så mycket lättare att plocka fram ris- eller pastapaketet ur skafferiet än att ställa sig och skära grönsaker. Och så ska de vara fräscha också, kräver planering.
Skicka en kommentar