Förutom morgonträning, som ju är ett stort kliv framåt för min morgontrötta personlighet, så har jag även lagt till en ny träningsform till min repertoar. Idag testade jag Deadball.
Det var kul, och jag kan absolut tänka mig att göra om det. Vänsterarmen (min svagare arm) stramar rejält redan, undrar om jag alls kan lyfta den imorgon. Jag brukar även gnälla på att jag sällan känner av ryggövningar, men deadball tog min själ i ryggen också.
Jag hamnade i par med en mycket duktig och vältränad tjej. Ledaren ville först dela på oss, eftersom hon enligt honom var proffs på deadball, och jag var nybörjare. Men hon vinkade avvärjande och lugnande, och gav mig en del beröm. Faktiskt, fast jag klantade till det ibland. Men jag körde hårt, det gjorde jag, svetten rann och pulsen var hög. Även hon såg rätt trött ut ibland.
Efteråt tänkte jag ännu en gång på att det är ju fantastiskt det här. Hade någon sagt mig detta för två, fem, tio, tjugo, tjugofem år sedan, hade jag inte trott dem. Att jag aktivt letar upp nya träningsformer som ligger långt utanför min bekvämlighetszon.
I fredags kom jag dessutom ihåg att väga mig. 86 kg på hemmavågen. Jag vill att det ska stå 80 på den.
4 kommentarer:
Även om det är en bit kvar till 80 så är du närmre än du var för två månader sedan. Och NÄR du kommer dit den här gången är det med en livsstil du vet håller för du är på väg dit genom att "med viss men inte oöverkomlig ansträngning lyckas få ihop mitt liv med avseende på vardagsmotion, ombytt motion och en någorlunda anständig mathållning" (citat ur ditt förra inlägg).
Plus att du antagligen kommer att vara ÄNNU mera vältränad när du kommer till 80 kg än du någonsin varit!
PS Vad är Deadball?
En sak som jag tänker när jag läser detta är att du har kommit till stadiet med kroppen när det är roligt med utmaningar. Att kroppen blir ett verktyg att göra det man vill med, inte någonting man ska gömma, ömka och trösta.
Jag tror definitivt på just detta med nya träningsformer för att chocka igång lite extra förbränning och för att bevisa för sig själv att man KAN. Att det inte är så farligt att "chocka kroppen", som jag uttryckte mig i någon kommentar för ett tag sedan och som togs emot lite negativt. Älska utmaningen, helt enkelt. Du har kommit långt med dig själv!
Jag misstänker för övrigt att du är grymt vältränad!
Smicker, smicker! Jag slickar i mig. Fast grymt vältränad, njae. Det beror allt på vem man jämför med. Men jämfört med mig själv förr i världen, javisst!
Maja: jag håller helt med om dina tankar om kroppen. Och får en massa insikter om hur långt det faktiskt varit för mig att komma hit, och varför det tog mig ungefär 40 år att verkligen gilla och acceptera min kropp. Men det får bli ett eget inlägg, kanske på vanliga bloggen.
Annannan: deadball kan studeras här: http://www.sats.se/traning/grupptraning/DeadBall/
Nu blir jag ju jättenyfiken, vad är deadball?
Skicka en kommentar