De senaste dagarna har jag funderat lite över min viktminskningsplan. Formulerat varför jag vill gå ner. Jag ska ta och skriva ner det, för det kan vara bra att återkomma till.
En insikt som är på väg att födas är att jag kanske inte alls ska gå ner några tjugo kilo. Jag kanske ska nöja mig med tio och ett acceptabelt om än inte exemplariskt BMI på sisådär 26 eller 27?
Idag var jag och tränade efter magsjukeuppehållet, det var motigt att gå dit men väldigt roligt när jag väl var igång. Jag såg mig omkring i salen och konstaterade att träningsmodet är tajt nuförtiden. Det är nästan bara jag som gömmer mig i stor t-shirt. Då syns alla magar, och det syns hur få personer som är utrustade med en platt dylik. Mitt andra konstaterande var att jag varken hade störst eller plufsigast mage i rummet.
Möjligen var min rumpa störst. Men det kan jag leva med.
1 kommentar:
Läser din "tråkiga viktblogg" och blir inspirerad! Den påminner mig om att man ska se viktminskning som ett långsiktigt projekt, och att man måste bygga på förändringar i sina rutiner. (Ja ja, jag visste redan om det förstås, men man kan aldrig få höra det för många gånger.) Så nu ska jag försöka hoppa upp på vagnen igen, efter att ha ramlat av ordentligt förra veckan. Semla varje dag från och med tisdag, det är inte riktigt så man ska bete sig under fastan va?
Skicka en kommentar