Idag lunchtränade jag inte, eftersom jag gjorde det igår och hoppas hinna med det imorgon också. Men jag tog en promenad på en halvtimme, och återvände lätt euforisk. Det är så fantastiskt vackert ute just nu!
Lunchpromenerandet har fått stryka på foten för träning på sistone. Jag både saknar det och inte. Det är väldigt skönt att ha träningen undanstökad på lunchen, kvällspass funkar dåligt numer. Morgonpass funkar något bättre, men måste tajmas med maken så att han tar barnen på morgonen. Och så är jag ju morgontrött också. Så det har blivit mest lunchträning på sistone. (Tur att jag har ett fritt jobb!)
Men jag funderar. Under semestern ska jag göra ett försök att återinföra goda vanor för vardagsmotion. Tio- eller tolvtusen steg per dag är ambitionen.
2 kommentarer:
Det är svårt att få in motion i sitt liv med jobb, barn och ett hushåll som ska skötas men det låter som att du planerar och gör det bästa av situationen!
Tack för pepp! Ja, visst är det svårt att få med alla bitar. Misstaget jag gjorde förr var nog att tro att träning och vardagsmotion ska lösa sig av sig själv på något magiskt sätt utan planering. Men det gör det förstås inte.
Jag märker hela tiden hur lätt det är att halka ur vanan. Å andra sidan, när det väl rullar på så är det minimala ansträngningar som krävs för att det ska fortsätta rulla. Planet sluttar åt båda håll, liksom.
Skicka en kommentar