Igår bestämde jag mig för att jag vilat klart. Axeln stramar ibland, värker ibland, stökar i största allmänhet. Men så här kan jag ju inte ha det, jag blir spattig av att inte röra på mig.
(Wow, bara en sån sak. Känner knappt igen mig själv.)
Ändå kryper latmasken. Jag hade bokat in mig på ett spinningpass halv fem igår söndag, en bra träningstid i Helgafamiljen. Timmarna innan tänkte jag vagt att det är ju så vackert väder, fy vad tråkigt att gå in på ett svettigt gym, så här års ska man ju vara uuuute. Tänk om jag skulle springa istället, eller ta en hääärlig långpromenad.
Hunnen så långt skrattade jag åt mig själv. Men lägg av nu. Fyrtiofem minuter på ett svettigt gym, vad är det? Du sitter gladeligen mer än fyrtiofem minuter i TV-soffan utan att reagera alls. Dessutom blir det en promenad till och från gymmet. Och handen på hjärtat, skulle du pressa dig själv bråkdelen så mycket om du gick ut och sprang själv?
Nämen precis. Så jag spinnade, och såg till min glädje watträknaren ligga på 200W en ganska bra stund. Förra veckan hävdade jag för O att jag sett den tangera 300W vilket han först var lite skeptisk till, men nu tror jag faktiskt att det var sant. 300W när jag står upp med tungt motstånd och cyklar snabba intervaller, inte mer än några sekunder men i alla fall. Jag har ju tyngden på min sida.
Så nördiga är vi. Tänk att vi har träning som gemensamt intresse numera.
(Framför Mästarnas mästare diskuterade vi mjölksyra, som jag inte vet hur det känns. Jomen det gör ju ont när man blir riktigt trött, sa O. Nää. Jag blir trött när jag blir riktigt trött, och ett par gånger har jag blivit lite illamående, typ första gångerna jag spinnade. Men ont? Nä, jag är nog en klenis och fegis som tar det lugnt.)
Idag har jag tränat Bootylicious, nu måste den vara riktigt licious min booty. Enligt vissa inte helt opartiska källor var den det redan innan. Nu ännu läckrare!
Imorgon shape och på onsdag spinning. Jag ska vara försiktig med axeln. Sedan är det långhelg och vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar