Förra veckan blev det bara ett pass tränat, crosstraining på ny tid med ny ledare. Dagen därpå hade jag ont i halsen igen. Fast nu sex dagar senare anser jag mig återställd, imorgon ska jag träna.
Dietistgruppen frös som väntat inne på grund av vabb. Det gick helt enkelt inte att få ihop logistiken. Sånt händer ibland.
Följaktligen deppade jag lite under förra veckan. Jag känner tydligt på kläderna att jag gått upp, det är ingen rolig känsla.
Men å andra sidan ska jag minnas detta: på passet i tisdags bestod en av stationerna av marklyft med rodd. Marklyft är jag bra på, jag är stark i ben och rygg, så jag greppade efter kort tvekan den tyngsta stången. I efterhand minns jag inte exakt hur mycket vikt den hade men det borde ha varit 2 gånger (10+5+2,5) d v s 35 kg. Ledaren hejdade sig just när jag lyfte stången och jag såg hur hon spände ögonen i mig, men jag kunde genomföra rörelsen med bra teknik, hon nickade godkännande.
I receptionen mötte jag henne igen. "Det gick ju bra det där. Vad stark du är!".
Imorse läste jag en hjärtevärmande artikel i DN om tränande gamlingar. Kroppen är en fantastisk maskin ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar