Dagens vikt hemma var 85,8 kg, exakt ett kg mer än i början av november (fast exakt lika mycket som i slutet av oktober). Noteras för jämförelse efter jul.
Idag har jag en röd manchesterkjol på mig, köpt på HM för säkert tio år sedan. Stl 44 och för stor, närmare bestämt alldeles för stor i midjan, något lite för stor över ända och lår. När jag vägde tio kilo mer än jag gör idag kunde jag knappt ha den alls,den gick igen med ett nödrop och stramade så att jag inte kunde sitta i den. Det är ett av få plagg som jag har behållit, eftersom jag gillar den så mycket. Den är dessutom en mycket trevlig påminnelse om vad som hänt. Må vara att vågen visar mycket mer än jag vill att den ska göra, må vara att jag stundtals känner mig lika tjock som förr, men det ÄR jag inte.
Vilket skulle bevisas.
fredag 21 december 2012
torsdag 20 december 2012
Träning, småvärk och julbak
Ett drygt två veckor långt träningsuppehåll är brutet, shape i tisdags morse och crosstraining idag. (Två morgonpass på en vecka! Guldstjärna!) Nu sitter jag med en kopp kaffe och loggar in på Sats för att planera min träning under jullovet. (Och överväger att träna crosstraining på nyårsdagen. Börjar nästan skratta åt mig själv. Vad hände?)
Det här med Sats har blivit en riktig lyckträff. Häromdagen fick jag mejl om att från 1 januari omvandla mitt medlemsskap till ett avtal som min arbetsgivare har med Sats. Eftersom vi får friskvårdsbidrag kommer det inte att kosta mig mer än 248 kr/mån att träna på alla Sats i hela landet. Det vill säga förutom alla i Storstockholm (bra när man är konsult och inte vet var man kommer att jobba någonstans), även på det tvärs över gatan från svärmor i Göteborg, det som snart ska öppna hemma hos mamma också i Göteborg, och det som ligger en kvarts körväg från sommarstugan. Kan knappast bli bättre.
Kroppen bråkar lite smått med mig. Insidan av vänster knä gör ont lite nu och då, mest på morgonen och natten när jag vrider det på ett visst sätt, och det är lite ömt. Men träning, benböj går bra. Vidare har jag vad jag tror är ryggskottskänning i höger sida, på baksidan av höften, strålar neråt benet. Det kan hugga till ibland under vissa rörelser när jag tränar. Gemensamt för båda åkommorna är att det gör mer ont ju mer jag sitter still och stelnar till, så därför har jag ordinerat mig själv att fortsätta träna som vanligt men respektera smärtgränsen.
När jag läser på träningsbloggar inser jag att smärta och skador är en del av vardagen för många. Eftersom jag inte varit en träningsmänniska tidigare har jag heller aldrig skadat mig eller haft särskilt ont. Det gäller väl bara att lära sig hantera sina åkommor. De lär knappast minska med åren.
Julstressen lyser faktiskt med sin frånvaro. Maken planerar all mat, kylskåpet är välfyllt. Bak och godis står jag för. Det blir först till helgen, den gångna helgen hann vi inte (apropå stress). På listan står pepparnötter, lussekatter och något godis. Kanske min berömda polkagrisknäck, men den är inte så barnvänlig med den heta smeten. Bättre med någon god chokladtryffel. Och jag ska äta av godsakerna med riktigt gott samvete, under ett begränsat antal dagar. Det ska bli intressant att se vad min nya strategi med väsentligt mindre alkohol och bibehållen vardagsmotion ger för utslag på vågen.
God jul alla läsare!
Det här med Sats har blivit en riktig lyckträff. Häromdagen fick jag mejl om att från 1 januari omvandla mitt medlemsskap till ett avtal som min arbetsgivare har med Sats. Eftersom vi får friskvårdsbidrag kommer det inte att kosta mig mer än 248 kr/mån att träna på alla Sats i hela landet. Det vill säga förutom alla i Storstockholm (bra när man är konsult och inte vet var man kommer att jobba någonstans), även på det tvärs över gatan från svärmor i Göteborg, det som snart ska öppna hemma hos mamma också i Göteborg, och det som ligger en kvarts körväg från sommarstugan. Kan knappast bli bättre.
Kroppen bråkar lite smått med mig. Insidan av vänster knä gör ont lite nu och då, mest på morgonen och natten när jag vrider det på ett visst sätt, och det är lite ömt. Men träning, benböj går bra. Vidare har jag vad jag tror är ryggskottskänning i höger sida, på baksidan av höften, strålar neråt benet. Det kan hugga till ibland under vissa rörelser när jag tränar. Gemensamt för båda åkommorna är att det gör mer ont ju mer jag sitter still och stelnar till, så därför har jag ordinerat mig själv att fortsätta träna som vanligt men respektera smärtgränsen.
När jag läser på träningsbloggar inser jag att smärta och skador är en del av vardagen för många. Eftersom jag inte varit en träningsmänniska tidigare har jag heller aldrig skadat mig eller haft särskilt ont. Det gäller väl bara att lära sig hantera sina åkommor. De lär knappast minska med åren.
Julstressen lyser faktiskt med sin frånvaro. Maken planerar all mat, kylskåpet är välfyllt. Bak och godis står jag för. Det blir först till helgen, den gångna helgen hann vi inte (apropå stress). På listan står pepparnötter, lussekatter och något godis. Kanske min berömda polkagrisknäck, men den är inte så barnvänlig med den heta smeten. Bättre med någon god chokladtryffel. Och jag ska äta av godsakerna med riktigt gott samvete, under ett begränsat antal dagar. Det ska bli intressant att se vad min nya strategi med väsentligt mindre alkohol och bibehållen vardagsmotion ger för utslag på vågen.
God jul alla läsare!
onsdag 12 december 2012
Grön jul och näst sista samtalet
Igår var jag på Itrim för näst sista gången. Det blev ett ganska kort samtal.
Mycket har förändrats på två år. Visst har jag gått upp nästan hälften av de kilon som försvann under svältperioden. Men jag både äter och tränar annorlunda. Framför allt tänker jag annorlunda.
Efter två veckors inaktivitet på grund av egen och barnens sjukdomar, samt förslappning av matvanorna, gissade jag att jag hade gått upp ett kilo, och det visade sig stämma nästan exakt.
Men det oroar mig inte speciellt, vilket inte heller den annalkande julen gör. Jag har en plan. Den består av vardagsmotion, mer grönsaker och att äta precis det jag vill under tre-fyra dagar, men inte under två veckor. Låter busenkelt, eller hur?
Ibland kan jag tycka att det andra året på Itrim varit på gränsen till bortkastade pengar. Men det är ju mitt eget val att avstå från gruppträffarna (har inte haft tid) och träningen (för tråkig, föredrar Sats). Återstår de personliga träffarna och de har varit bra. Det har varit bra att gå upp i vikt, sedan lite ner, och reflektera över det och identifiera de bakomliggande orsakerna.
En stor insikt jag fick för ett tag sedan, och som vi också pratade om igår, var att de allra flesta människor - även normalviktiga! - måste tänka på sin vikt. Förr trodde jag nog i min enfald att om jag bara gick ner och blev smal, skulle bekymren vara över. Jag skulle kunna hålla vikten utan att tänka på det. Men så är det inte.
Med mig hem fick jag ett häfte med julrecept. Köttbullar och Jansson kommer vi att göra på det gamla vanliga viset, men recepten på kålrotslåda, rostad kålsallad och rödkål med apelsin ska jag absolut prova.
Mycket har förändrats på två år. Visst har jag gått upp nästan hälften av de kilon som försvann under svältperioden. Men jag både äter och tränar annorlunda. Framför allt tänker jag annorlunda.
Efter två veckors inaktivitet på grund av egen och barnens sjukdomar, samt förslappning av matvanorna, gissade jag att jag hade gått upp ett kilo, och det visade sig stämma nästan exakt.
Men det oroar mig inte speciellt, vilket inte heller den annalkande julen gör. Jag har en plan. Den består av vardagsmotion, mer grönsaker och att äta precis det jag vill under tre-fyra dagar, men inte under två veckor. Låter busenkelt, eller hur?
Ibland kan jag tycka att det andra året på Itrim varit på gränsen till bortkastade pengar. Men det är ju mitt eget val att avstå från gruppträffarna (har inte haft tid) och träningen (för tråkig, föredrar Sats). Återstår de personliga träffarna och de har varit bra. Det har varit bra att gå upp i vikt, sedan lite ner, och reflektera över det och identifiera de bakomliggande orsakerna.
En stor insikt jag fick för ett tag sedan, och som vi också pratade om igår, var att de allra flesta människor - även normalviktiga! - måste tänka på sin vikt. Förr trodde jag nog i min enfald att om jag bara gick ner och blev smal, skulle bekymren vara över. Jag skulle kunna hålla vikten utan att tänka på det. Men så är det inte.
Med mig hem fick jag ett häfte med julrecept. Köttbullar och Jansson kommer vi att göra på det gamla vanliga viset, men recepten på kålrotslåda, rostad kålsallad och rödkål med apelsin ska jag absolut prova.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)