Jorå. Djup suck. Jag har startat om. Hade gått ner ynka 800 gram sedan sist så det var inte mycket att yvas över. Men nu har jag börjat hänga på mig stegräknaren, har en plan för mina träningstillfällen, och gör aktiva val ifråga om ätande. Svårast är att avstå från alla frestelser i form av godis, glass, kakor, snacks, kaffebröd. Hör bara hur duktig jag var idag:
Köpte glass åt sonen men ingen åt mig själv.
Motstod Hemköps locktoner om min favoritkaka (OK, en av många favoriter) Oreo's på extrapris.
Motstod sonligt tjat om chips till fredagsmys, övertygade honom om salta pinnar istället.
Var det inte mer? Jag som kände mig fullkomligt heroisk.
Eller inte. Känner mig mest - blah. Trött på hela alltet. Trött på att känna mig fet, trött på att noja över min vikt, trött på alla jävla viktdiskussioner överallt, trött på att tänka på skiten.
Blä.
Går det att gå ner i vikt utan att behöva tänka på det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar