Jag är ett fan av What Not to Wear som går på lite olika BBC-kanaler ibland. Dels är det alltid kul att se före-och-efter reportage men framför allt är jag helt betagen i programledarnas kombination av brutal uppriktighet och befriande realism angående kvinnokroppar.
I det senaste avsnittet jag såg omvandlades en rätt vanlig tjej. Hon hade stor tung byst, normalplufsig mage och lite dubbelhaka, och tyckte förstås själv att hon var jättefet. Trinny petade henne i sidan och sa "you have a waist, darling!" och Susannah försäkrade "there is not one part of your body that I would not like to have". Och det märkliga var att de lyckades få både mig som tittare och kvinnan själv att se det som de såg. Så där ser väldigt många kvinnors kroppar ut. Inget märkvärdigt med det. Klär man sig rätt kan man dölja det mesta.
Morgonen därpå när jag borstade tänderna framför spegeln konstaterade jag till min förvåning att jag ju också har midja. Faktiskt. Mer markerad än hos tjejen på TV.
Jag vidhåller att det är något sjukt med hur de allra flesta kvinnor tycks se på sina kroppar. Övervikt är inte nyttigt för någon, nej. Detta är inte menat som en ursäkt för att fortsätta moffa i sig chips och strunta i sin hälsa.
Men hur hälsosamt är det att leva med ett ständigt missnöje och nedvärdering av den egna kroppen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar