Så var det januari igen. Årets tristaste månad alla kategorier.
Förra januari kände jag mig ganska laddad. Jag hade gått ner några kilo under hösten, jag hade tagit mig igenom julen och bara gått upp något enstaka. Jag hade en strategi, jag kände motivation.
Nu har jag ingetdera. Jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka.
Varför gick det snett? Vet inte riktigt. Sommaren var inget vidare, flytten i maj ställde till det. Men jag tror att jag tappade taget redan tidigare, någon gång under våren när jag började få för mycket att göra med jobb, flytt- och renoveringsplanering. Stress och viktminskning är ingen bra kombination för mig.
Det var bra att ta en paus på ett par månader. Inte bara bra utan livsviktigt. Jag hade alldeles för mycket omkring mig för att orka koncentrera mig på vikten. Tänkte på den gjorde jag, men bara negativt. Bättre då att ta det aktiva beslutet att pausa.
Det enda jag vet nu är att jag fyller fyrtio om nio månader. Och att jag inte vill se ut då som jag gör nu. Jag har inga problem med att vara storvuxna, bastanta Helga, storlek 44. Men jag vill vara något smidigare och fastare i konturerna.
Nio månader är inte lång tid. Men jag orkar inte göra någon rivstart. Det brukar bara sluta med dikeskörning i alla fall. Små ändringar, en eller ett par i taget.
Först, börja träna igen. Det har inte blivit av på några veckor. Före-jul-stress och sedan jullov med sjukdom resulterade i fyra motionslösa veckor. Det blir core imorgon.
Sedan matintaget. Återgången till vardag innebär automatiskt en förbättring. Men det behöver bli ännu bättre. Kvällarna är den kritiska tidpunkten. Ny föresats: inget ätande efter kl 21. Värt att prova i alla fall.
Vikten då? Ingen aning. I'll think of that tomorrow.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar