De senaste dagarna har jag funderat lite över min viktminskningsplan. Formulerat varför jag vill gå ner. Jag ska ta och skriva ner det, för det kan vara bra att återkomma till.
En insikt som är på väg att födas är att jag kanske inte alls ska gå ner några tjugo kilo. Jag kanske ska nöja mig med tio och ett acceptabelt om än inte exemplariskt BMI på sisådär 26 eller 27?
Idag var jag och tränade efter magsjukeuppehållet, det var motigt att gå dit men väldigt roligt när jag väl var igång. Jag såg mig omkring i salen och konstaterade att träningsmodet är tajt nuförtiden. Det är nästan bara jag som gömmer mig i stor t-shirt. Då syns alla magar, och det syns hur få personer som är utrustade med en platt dylik. Mitt andra konstaterande var att jag varken hade störst eller plufsigast mage i rummet.
Möjligen var min rumpa störst. Men det kan jag leva med.
onsdag 25 februari 2009
måndag 23 februari 2009
Heureka!
Magsjuka är bra för viktminskningen, konstaterar jag än en gång. All time low (sedan detta projekt påbörjades alltså), -7,6 kg!
Men jag tror inte att det håller i sig, det lär mest vara vätska. Ska dock försöka hålla mig till minskade portioner framöver.
Men jag tror inte att det håller i sig, det lär mest vara vätska. Ska dock försöka hålla mig till minskade portioner framöver.
torsdag 19 februari 2009
Paus
Den här veckan pausar jag. Vägde mig imorse och låg kvar på -5. Det är OK.
Det blir ingen träning i veckan, men troligen inte så mycket mat heller. Det kommer sig av att jag har en sorts konstig maginfluensa som varken vill gå över eller bryta ut. Den yttrar sig i illamående, magont och allra konstigast - minskad aptit. Jag är inte ett dugg sugen på mat, vilket är en konstig upplevelse.
Vi får se hur länge detta varar. När jag känner mig bättre återupptar jag jobbet igen.
Det blir ingen träning i veckan, men troligen inte så mycket mat heller. Det kommer sig av att jag har en sorts konstig maginfluensa som varken vill gå över eller bryta ut. Den yttrar sig i illamående, magont och allra konstigast - minskad aptit. Jag är inte ett dugg sugen på mat, vilket är en konstig upplevelse.
Vi får se hur länge detta varar. När jag känner mig bättre återupptar jag jobbet igen.
lördag 14 februari 2009
Glömt
Jag har glömt att väga mig denna vecka. Det vill säga, jag har glatt mumsat i mig min frukost och sedan kommit på att attans, vägning var det ju dags för.
I tisdags efter frukost visade vågen 2 hg upp. Men en rejäl tallrik fil med müsli och en kopp te väger nog 2 hg. Eller va? Va?
Annars är det som förut. Det går strålande bra att motionera, det har blivit en vana, en rutin, ett gift. Jag mår så himla bra av det. Eftersom jag gör det i anslutning till jobbet betraktar mina kollegor mig som en tränande människa, en sådan som ger dem lite dåligt samvete. Jag gapskrattar inombords, för sådan är jag ju egentligen inte alls.
Maten går sådär bra. Frukost och luncher är bra, till lunch har jag kommit in i rutinen att ta en stor tallrik till salladsbaren och fylla hälften med råkost och sallad. Sedan får det bara plats kött eller fisk, ingen pasta eller potatis.
Som vanligt är det the extracurricular activities som är problemet. Jag har dessutom slappat till rejält den här veckan. Huga huga.
Det är nu som det är farligt lätt att tröttna på hela projektet men det ska jag INTE göra. Det får gå jävligt långsamt. Jag ska inte stirra mig blind på Viktklubbens dumma kurva enligt vilken jag skulle nå målvikt i juni och just nu väga fem kilo mindre än jag faktiskt gör. Jag ska fortsätta med det som är bra och försöka arbeta bort det som är dåligt. Så det så.
Angående motionsgnället i förra inlägget så ledde det till att jag tränade en extra gång förra veckan, förutom normala träningsdagarna tisdag eller onsdag och fredag, blev det ett pass på söndagen! Det känns görbart, och när vädret blir bättre så byter jag ut det mot någon utomhusaktivitet.
I tisdags efter frukost visade vågen 2 hg upp. Men en rejäl tallrik fil med müsli och en kopp te väger nog 2 hg. Eller va? Va?
Annars är det som förut. Det går strålande bra att motionera, det har blivit en vana, en rutin, ett gift. Jag mår så himla bra av det. Eftersom jag gör det i anslutning till jobbet betraktar mina kollegor mig som en tränande människa, en sådan som ger dem lite dåligt samvete. Jag gapskrattar inombords, för sådan är jag ju egentligen inte alls.
Maten går sådär bra. Frukost och luncher är bra, till lunch har jag kommit in i rutinen att ta en stor tallrik till salladsbaren och fylla hälften med råkost och sallad. Sedan får det bara plats kött eller fisk, ingen pasta eller potatis.
Som vanligt är det the extracurricular activities som är problemet. Jag har dessutom slappat till rejält den här veckan. Huga huga.
Det är nu som det är farligt lätt att tröttna på hela projektet men det ska jag INTE göra. Det får gå jävligt långsamt. Jag ska inte stirra mig blind på Viktklubbens dumma kurva enligt vilken jag skulle nå målvikt i juni och just nu väga fem kilo mindre än jag faktiskt gör. Jag ska fortsätta med det som är bra och försöka arbeta bort det som är dåligt. Så det så.
Angående motionsgnället i förra inlägget så ledde det till att jag tränade en extra gång förra veckan, förutom normala träningsdagarna tisdag eller onsdag och fredag, blev det ett pass på söndagen! Det känns görbart, och när vädret blir bättre så byter jag ut det mot någon utomhusaktivitet.
tisdag 3 februari 2009
Minus igen
Minus 0,4 idag, minus 5,4 totalt. Detta förtjänade jag inte riktigt eftersom jag inte alls skött mig matmässigt.
Men jag är mycket glad över resultatet och ska försöka se det som en uppmuntrande spark (om nu sådana finns) i rätt riktning.
Men jag är mycket glad över resultatet och ska försöka se det som en uppmuntrande spark (om nu sådana finns) i rätt riktning.
måndag 2 februari 2009
Fan
Just när jag tycker att jag fått till en bra träningsrutin som funkar och som får mig att må bra, läser jag att det minsann krävs 60-90 minuters motion PER DAG för att gå ner i vikt. Jeezes.
Jag som har varit stolt över att ha hunnit med två Friskispass per vecka, varav det ena bara 35 minuter istället för normala 45. Mer Friskis än så hinner jag banne mig inte. Vill inte, är rädd att förstöra glädjen med det.
Tyvärr har vardagsmotionen blivit lidande på sistone. När det är kallt och glashalt ute är jag för lat för att promenera med Q till dagmamman, det blir bilen. Därefter blir det en kort promenad till tunnelbanan och visst blir det några steg mer än om jag tagit bilen hela vägen.
Suck. Jag vet inte riktigt vad jag ska lägga till för att komma upp i en rimlig nivå. En timmes stavgång i helgen känns helt klart görbart, men räcker det.
Och så är det maten då. Frukost och lunch funkar bra. Till middag äter jag för mycket. Måste skärpa mig.
Jag som har varit stolt över att ha hunnit med två Friskispass per vecka, varav det ena bara 35 minuter istället för normala 45. Mer Friskis än så hinner jag banne mig inte. Vill inte, är rädd att förstöra glädjen med det.
Tyvärr har vardagsmotionen blivit lidande på sistone. När det är kallt och glashalt ute är jag för lat för att promenera med Q till dagmamman, det blir bilen. Därefter blir det en kort promenad till tunnelbanan och visst blir det några steg mer än om jag tagit bilen hela vägen.
Suck. Jag vet inte riktigt vad jag ska lägga till för att komma upp i en rimlig nivå. En timmes stavgång i helgen känns helt klart görbart, men räcker det.
Och så är det maten då. Frukost och lunch funkar bra. Till middag äter jag för mycket. Måste skärpa mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)