Var och tränade idag. Det var jobbigt men skönt efteråt. Mitt trick för att komma iväg är - in the immortal words of Nike - just do it. Tänk inte efter, känn framför allt inte efter. Bara gå dit!
Idag tänkte jag ännu en gång på hur hopplöst det är i januari när alla träningslokaler fylls av entusiaster med goda föresatser. Det är skönt när folk börjar droppa av i mars och det återigen är halvfullt i lokalen. Då retar man sig inte lika mycket på sina medmotionärer.
Idag var det en farbror som tog i så hårt på hopp-och-skuttet att han nästan sladdade omkull och fick med sig ytterligare tre personer i fallet. Typiskt exempel på en irriterande motionär.
Andra typer jag avskyr: snabbspringarna som inte har vett att hålla sig ute på kanten utan snor som skottspolar mellan oss andra. Långsamspringarna som inte har vett att lufsa längst inne i ringen. Babbeltjejerna som springer bredvid varann för att kunna snacka, och som håller låda även under stretching och avslappning. Detta är träning, inte kafferep! Man ska lida, inte skvallra.
Men som sagt, skönt var det. Särskilt efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar