Lite inspiration

Jo, jag läser ju andra träningsbloggar ibland, fast de oftast får mig att gnissla tänder. Men ibland är de inspirerande, och idag hittade jag en lista på ämnen att skriva om. Ett för varje dag i juni. En del av dem är så fåniga att jag inte kommer att kunna säga något om dem, men så lär jag inte orka skriva något varje dag heller.

So stay tuned, snart kommer det:

en introduktion till min träningsblogg

mitt första träningsminne

träning när jag är 65

en träningsform jag inte förstår

mitt stoltaste ögonblick

favoritcitat eller motto

alltid i min träningsväska

en framtidsdröm

träningskläder jag minns

ett brev till min gympalärare

min bästa träningskompis

sommarlista: det här vill jag träna i sommar

favoritmusik

hälsohets

mina löparskor

drömträning

favoritinspiratör

sport på tv

hur min träning förändrar mig

en träningsform som jag älskar

efter träning

ett intervallpass

saker som ger mig energi

träningsmagi

sporter jag utövat

utomlandsträning

om tio år

därför skriver jag

ett mål jag missat

tänkkärlek

Ljuvlig promenad

Idag lunchtränade jag inte, eftersom jag gjorde det igår och hoppas hinna med det imorgon också. Men jag tog en promenad på en halvtimme, och återvände lätt euforisk. Det är så fantastiskt vackert ute just nu!

Lunchpromenerandet har fått stryka på foten för träning på sistone. Jag både saknar det och inte. Det är väldigt skönt att ha träningen undanstökad på lunchen, kvällspass funkar dåligt numer. Morgonpass funkar något bättre, men måste tajmas med maken så att han tar barnen på morgonen. Och så är jag ju morgontrött också. Så det har blivit mest lunchträning på sistone. (Tur att jag har ett fritt jobb!)

Men jag funderar. Under semestern ska jag göra ett försök att återinföra goda vanor för vardagsmotion. Tio- eller tolvtusen steg per dag är ambitionen.

Jeans och skruvade armhävningar

I förrgår rotade jag bland gamla jeans i garderoben , och fick för mig att prova några gamla par. Resultatet var ganska nedslående. Med närmast övermänskliga ansträngningar hade de nog gått på, men de hade varit vansinnigt obekväma. Eftersom jag har flera par jeans som sitter bra och bekvämt så föste jag undan de gamla, trånga långt bak i garderoben.

Fast jag reflekterar också. När jag köpte de jeansen, jag vet precis när, vägde jag 83 kg. Det var ungefär ett år efter starten hos Itrim, drygt tre år sedan alltså. Jag hade lagt om mina matvanor någorlunda men framför allt mina motionsvanor. De senare skulle komma att förbättras allt mer.

Nu vet jag inte vad jag väger, skulle tro att det är kring 90 ungefär. Kanske något mer. Inte konstigt att jeansen inte går på.

I söndags tränade jag Prformance Strength, ett pass helt inriktat på styrketräning och tunga lyft. Riktigt, riktigt roligt. Vi gjorde knäböj med vikt på axlarna, chins och olika sorters armhävningar. Ledaren gav ett bra tips som jag aldrig hört förut: för att aktivera ryggmusklerna ska man vid armhävning tänka att man liksom skruvar inåt med händerna, att man vrider handflatorna så att fingrarna pekar utåt och handlederna inåt, fast utan att göra själva rörelsen. Det funkade, jädrar vad det funkade! Vi gjorde fem armhävningar, kort vila, så fem armhävningar till, och det kändes som att jag kunde hålla på (nästan) hur länge som helst. Stående på fötterna!

Inte vill jag väga 90 kilo, mycket hellre 83. Kanske skulle jag vilja komma i de gamla jeansen igen (fast de är å andra sidan rätt slitna). Hellre då mina fina klänningar från sommaren 2011.

Men oj vad jag är glad och stolt över att kunna göra armhävningar, och knäböj med 30 kg på axlarna. Det kunde jag inte när jeansen passade.

Vad är viktigast egentligen?

Undanflykter

Igår bestämde jag mig för att jag vilat klart. Axeln stramar ibland, värker ibland, stökar i största allmänhet. Men så här kan jag ju inte ha det, jag blir spattig av att inte röra på mig.

(Wow, bara en sån sak. Känner knappt igen mig själv.)

Ändå kryper latmasken. Jag hade bokat in mig på ett spinningpass halv fem igår söndag, en bra träningstid i Helgafamiljen. Timmarna innan tänkte jag vagt att det är ju så vackert väder, fy vad tråkigt att gå in på ett svettigt gym, så här års ska man ju vara uuuute. Tänk om jag skulle springa istället, eller ta en hääärlig långpromenad.

Hunnen så långt skrattade jag åt mig själv. Men lägg av nu. Fyrtiofem minuter på ett svettigt gym, vad är det? Du sitter gladeligen mer än fyrtiofem minuter i TV-soffan utan att reagera alls. Dessutom blir det en promenad till och från gymmet. Och handen på hjärtat, skulle du pressa dig själv bråkdelen så mycket om du gick ut och sprang själv?

Nämen precis. Så jag spinnade, och såg till min glädje watträknaren ligga på 200W en ganska bra stund. Förra veckan hävdade jag för O att jag sett den tangera 300W vilket han först var lite skeptisk till, men nu tror jag faktiskt att det var sant. 300W när jag står upp med tungt motstånd och cyklar snabba intervaller, inte mer än några sekunder men i alla fall. Jag har ju tyngden på min sida.

Så nördiga är vi. Tänk att vi har träning som gemensamt intresse numera.

(Framför Mästarnas mästare diskuterade vi mjölksyra, som jag inte vet hur det känns. Jomen det gör ju ont när man blir riktigt trött, sa O. Nää. Jag blir trött när jag blir riktigt trött, och ett par gånger har jag blivit lite illamående, typ första gångerna jag spinnade. Men ont? Nä, jag är nog en klenis och fegis som tar det lugnt.)

Idag har jag tränat Bootylicious, nu måste den vara riktigt licious min booty. Enligt vissa inte helt opartiska källor var den det redan innan. Nu ännu läckrare!

Imorgon shape och på onsdag spinning. Jag ska vara försiktig med axeln. Sedan är det långhelg och vila.

Vila, blä

Torsdag vilket brukar betyda Transformer på lunchen. Veckans roligaste pass. Men inte idag. Dels har jag lite för mycket att göra på jobbet för att kunna smita iväg, dels är axeln fortfarande inte riktigt bra. Axel eller nacke eller det som ligger däremellan, en stickande diffus värk. Behandling Diklofenak och vila.

Fast fy vad tråkigt det är att vila. Igår spinnade jag, det gör man ju inte med axlarna, och det var skönt. Promenera får jag ju göra också, jag har kommit av mig med mina promenader på sistone vilket är dumt, årstiden är ju bästa tänkbara.

Dumma axel.