Skam den som ger sig. Förra året la jag ner springandet helt efter några halvhjärtade försök på Sommarön. Under sensommaren och hösten sprang jag inte en enda gång.
Men igår fick jag för mig att ta en tur. Jag hade tänkt promenera till skogen och springa en kort runda där, och sedan gå hem. Men jag ändrade mig.
Jag ska nämligen lära mig att springa på asfalt, har jag bestämt. Det är så opraktiskt att behöva ta sig till skogen hela tiden. En av poängerna med löpning som motionsform är ju att den ska kunna påbörjas direkt utanför dörren.
Men jag måste ta det mycket lugnt i början. Sålunda sprang jag bara 2 km igår vilket var precis lagom. Det stramade lite i benhinnorna mot slutet, men idag mår jag fint, har ingen träningsvärk och är inte ett dugg stel. Tempot var strax under 6 km/minut så det var inte fy skam.
Min träningsplan framöver är nu två SATS-pass under veckan, och ett löppass på helgen. Min ambition att träna på helgen underlättas nu avsevärt. Passen har varit svåra att få till, utbudet på helgerna är faktiskt inte särskilt bra. Men springa kan man ju alltid göra!
4 kommentarer:
Att kunna springa hemifrån är frihet!
Du är väl jättenoga med skorna när du springer på asfalt?
För mina 5-15 km i veckan på huvudsakligen asfalt köper jag nya skor vartannat år. Då börjar jag känna av knäna. Skorna ser då fortfarande ut att vara i toppskick och är utmärkta att promenera i. Men när jag köper nya känner jag vilken skillnad i svikt det är när jag springer.
Ingen motionsform jag ägnat mig åt kräver så mycket stötdämpning av skorna som just att springa på hårda underlag.
Tack för påminnelsen. Mina skor är två, nej snart tre år gamla nu och ser absolut inte ut att vara i toppskick längre. Jag har iofs extra sula inlagd eftersom jag har konstiga fötter, men den ger inte särskilt mycket svikt, däremot stöd i hålfoten. Men jag tänkte faktiskt häromdagen på att jag verkligen borde köpa nya springskor. Föresats härmed fattad: detta ska göras i helgen.
Men jag tänkte vara extremt försiktig den här gången. I söndags sprang jag alltså ynka 2 km, tänkte inte öka pensumet med mer än 10% varje vecka, om ens det. Det räcker med att kunna springa 5 km till sommaren.
Diskuterade saken med min maratonlöpande kollega över fikat. Han har efter decenniers springande fått lära om till att springa på framfoten, annars får han ont i ryggen. Han påpekade att sätter man ner hälen först är det mycket viktigare med svikt i skon.
Ja, inte vet jag. Och inte vet jag riktigt hur jag springer heller, mer än att jag har en känsla av att jag sätter i framfoten först, jag trippar liksom.
Hur som helst ska jag köpa nya skor imorgon.
Det har din maratonspringande kollega säkert rätt i. När man landar på framfoten utnyttjar man ju fotens egen fjädring som stötdämpning, medan hälen inte har praktiskt taget någon fjädring alls.
Jag har aldrig studerats på något löpband så jag vet inte heller hur jag springer. Det kändes som om jag sätter i hela foten möjligen med en tendens att landa först på hälen. Definitivt inte framfoten.
Klart vettigt att köpa nya skor i vilket fall som helst!
Skicka en kommentar