Enligt familjelegenderna ska min pappas kusin ha yttrat detta franka utlåtande då han vid späd ålder tillfrågades av en kvinnlig vän till familjen huruvida han tyckte hon var så farligt tjock.
Jag kommer att tänka på det idag, i det att jag jämkar på min kjol som inte vill sitta som den ska. Det är värst med lårena, ja sannerligen. Där stramar den eller känns åtminstone trång. Men över magen och midjan fladdrar den snarare. Jag är inte byggd enligt konfektionsindustrins specifikationer. Men vem är å andra sidan det?
Mer på samma tema: under vinter-OS för några veckor sedan skrev DN om en av de holländska skridskoåkarna och man fokuserade då på hans massiva lårmuskulatur. Sjuttio centimeter i omkrets, trumpetades det. För att man riktigt skulle förstå hur enormt detta är fanns en figur som väl skulle föreställa ett lår i genomskärning, klipp ut och jämför med ditt eget, var den käcka men inte helt genomtänkta uppmaningen.
Men inspirerad blev jag i alla fall, jag har ett hum om både byst- och midjemått, men till låren sträcker sig inte denna sifferkunskap, så jag plockade fram ett måttband. 67 cm. Som jämförelse kan jag nämna att min välbyggde man, 12 cm längre och 20 kg tyngre än jag, har en låromkrets på 57 cm.
Nåja. Stark i benen är jag bevisligen, knäböj är en av mina bättre grenar. Och visst var det väl så att det fett man lagrar nedom midjan inte är anses vara tillnärmelsevis lika hälsovådligt som det ovanför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar