Det var precis som jag misstänkte, jag blev inte förvånad eller ens ledsen, snarare lättad över att det inte var värre. När jag vägde mig hemma för ett par veckor sedan vägde jag ännu ett kilo mer, så möjligen har vikten vänt nedåt efter sommarens utsvävningar.
Vi pratade också, och jag redogjorde för dem, utsvävningarna alltså. För det är ju maten det handlar om, inte motionen.
Skörlevnaden har till största delen bestått av alkohol, faktiskt och det är en ganska chockerande insikt. Jag har inte druckit mycket, ett par, tre glas vin, inte varje kväll men mer än varannan. Jag försökte tappert hålla mig till föresatsen aldrig alkohol två dagar i rad men tro det eller ej, det var svårt. Antingen bjöd grannen på mingel eller så ville kusin dricka bubbel på balkongen eller så var det någons första eller sista kväll på Sommarön eller i stugan.
Nejvisst, ingen tvingar i mig. Men det är ett himla pimplande på semestern, det är det. Och det är inte alldeles utan sociala konsekvenser att avstå.
Dricker man ett glas blir det lätt flera, och sedan har i alla fall jag alldeles tappat kontrollen på ätandet. Sedär, vi behöver inte forska mer i viktuppgångens orsaker.
Men hur är det med alkohol nu när du är tillbaka i vardagen, frågade Itrimtjejen, och jag tittade häpet på henne. Nejdå, nu är allt tillbaka till det vanliga igen, vi delar en flaska vin fredag och lördag och resten av dagarna är vita. Så det är ju bra i alla fall.
Vidare funderade jag högt över varför jag har så förbannat svårt att sköta maten. Det var inga nya tankar, jag har utgjutit dem tidigare. Jag vill liksom inte riktigt acceptera ett liv där mat ska vaktas på och begränsas, ständigt kontrolleras och diskuteras, laddas med ångest och förbud. Jag hade så gärna velat vara en sån där avundsvärd människa som äter ungefär det hon känner för och gillar men ändå håller vikten. (Se för övrigt Hanna
Men så här mycket vill jag inte väga. Jag har gått upp en hel storlek, kan inte ha mina kläder i stl 40 längre. Jag vill ner till cirka 80-82 igen.
Jag fick ett utmärkt tips: att hålla igen på de snabba kolhydraterna vid en måltid varje dag, förslagsvis middagen. Det känns inte så betungande, faktiskt. Jag hade hellre gjort tvärtom, sparat det goda till middagen på kvällen men rådgiverskan menade att jag behöver energin på dagen och inte på kvällen. Det har hon ju rätt i.
Till sist något om motionen, min starka sida. Springandet går utmärkt, i måndags sprang jag dryga 6 km, distansrekord, och fick en gratulation av Lance Armstrong i lurarna. Idag sprang jag 4 km och tyckte jag tog det lugnt men blev förvånad av att se att jag hållit sommarens snabbaste tempo. Igår shejpade jag. Vardagsmotionen har funkat bra, jag har inte gått 10 000 steg precis varje dag men definitivt 8 000. Den här veckan ligger jag oerhört bra till, med noteringar på 19', 17' och 12'. (Hämta och lämna barn på två ställen har sina fördelar!)
Nästa vecka börjar jag på nytt jobb vilket kommer att påverka motionerandet. Vardagsmotionen ska jag hålla, jag ska försöka cykla till jobbet, vet ännu inte hur jag ska hinna med den ombytta motionen, förmodligen försvinner alla tillfällen till lunchträning. Men det löser sig.
Nu är det maten som gäller.
5 kommentarer:
Hm...
Min tanke är Semesterfett. Semesterfett känner man av även om man inte jobbar med vikten som du gör. Och det kan väl vara okej. "Lyxliv", frihet och vila under sommaren. Och sedan gör man en rivstart och ser till att bli av med det under den första höstmånaden - för annars är ju risken att det blir kvar.
Om du känner att vikten knatar uppåt nu så kanske det kan vara inspirerande att köra en rejäl utmaning på några veckor så att du ser och känner resultat ordentligt. Och sedan återgå till det normala, bara aningens sundare än på sommaren.
En tanke till, en rätt ovetenskaplig sådan. Men min erfarenhet är att kroppen vänjer sig vid tillståndet att exempelvis gå upp. Så har det varit för mig. Det är lättare att gå upp om man väl har börjat gå upp. Och lättare att gå ner om man väl har börjat gå ner. Har det väl börjat rulla neråt så är det lättare att hålla i det.
Och, jag säger det en gång till, att röra på sig innan man äter någonting på morgonen kan ge jäkligt bra effekt. Googlade som hastigast, jag läste på en del om detta när jag ville gå ner i vikt efter Bill, och det som står om lågintensiv fettförbränning exempelvis här är nog sant, tror jag:
http://www.hudoteket.se/html/fettforbranning.html
Utmaning, Maja? Du menar sån som Olga brukar köra? Olga som jag älskar att hata? ;-)
Skämt åsido, visst borde jag skärpa till mig rejält. Fast just nu tror jag mer på rådet att utesluta snabba kolhydrater till ett mål per dag.
Motion före frukost är säkert bra, men känns ganska oöverstigligt just nu. I alla fall de dagar då jag är i närheten av mina barn (typ alla), för jag är trött och ilsk så det räcker om morgnarna, skulle jag dessutom skippa frukosten, huga. Men jag ska fundera på det, kanske går det att lösa.
Det där med kolhydrater bort från middagen funkade på mina smesterkilon faktiskt! Det och mindre alkohol... :-)
Jag tror faktiskt att det så småningom går att lära sig nya matvanor till den grad att man inte längre finner att man anstränger sig storligen för att hålla igen. Det är möjligt att det tar lång tid, dock.
Men du kan i alla fall redan nu gratulera dig till att ha tillskansat dig motsvarande goda motionsvanor!
http://blog.svd.se/idagbloggen/2012/01/02/darfor-misslyckas-bantningskuren/
Skicka en kommentar