Häpp, häpp! Jag lever och tränar och mår bra. Dock har jag fortfarande inte tagit tag i maten, så jag misstänker att vikten står kvar och stampar på 83-84 kg. Nästa vecka är det dags för vägning och Itrimsamtal.
Nja förresten, nu ska jag vara lite snäll mot mig själv. Jag äter faktiskt ganska bra. På helgerna äter jag gott och ungefär det jag vill, på vardagarna håller jag igen. Efter en svacka har jag åter skärpt till mig med mellanmålen, och jag tror att jag äter mer grönsaker än förr. Det känns ganska naturligt att välja hälsosamma vegetariska alternativ till lunch, sånt som jag inte valt förr.
Träningen rullar på. Sedan sist har jag provat både zumba och yogalates, roligt att prova men kanske inga blivande favoriter. Som väntat gick det bra mycket lättare att åka längdskidor i år, med både bättre kondis, styrka och färre kilon att släpa på. Just kondisen ligger nog på all-time high banne mig, ett spinningpass i veckan har minsann gett resultat. I lördags var jag ute och sprang för första gången i år, och det var en konstig känsla att benen tröttnade före flåset, så att säga. Men ganska underbar. Jag tänkte att jag är duktig om jag klarar 3 km. Det blev 3,77 och då gick jag bara ett par hundra meter.
Min trogna stegräknare bestämde sig för att lägga av för några dagar sedan. Nu lusläser jag sidan stegraknare.se och funderar på vem som ska bli min nya trotjänare. Jag kan tänka mig att lägga lite pengar, det är faktiskt en pryl jag använder precis varje dag.
Jag har alltid retats med min make som köper grejer och gadgets i överflöd. Men jag måste medge att träningen är roligare sedan jag fick överta hans pulsklocka. Och nog hade han ett geléskydd till cykelsadeln liggande i källaren. Det tackade min rumpa för. Jag har till och med gått och köpt cykelskor, visserligen på rea.
Jag är på tjänsteresa och har tagit en långpromenad i den vackra varma vårkvällen, och rekognoscerat inför morgondagens springtur. Orsa kompani lovar inget bestämt, men kanske blir den av på morgonen. Om jag bara lyckas övertala mig själv när jag ligger där i sängen. Jag lär knappast ångra mig, förutom fågelkvitter och morgonsol är en stor fördel att jag lär slippa de öldrickande ledighetskommitteer som dekorerade var och varannan parkbänk nu i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar