Jag får titt som tätt inspiration att skriva lätt navelskådande inlägg på den här bloggen, men så glömmer jag dem. Är det någon som läser fortfarande? Ibland tänker jag att jag borde avsluta den och inkorporera den med min andra blogg, men så tänker jag att jag faktiskt fortfarande har ett visst behov av att skriva - just det, navelskådande inlägg om kropp, träning och vikt. Sånt vars verkshöjd inte riktigt möter standarden på min vanliga blogg (ähum).
En dylik fundering som jag har odlat ett slag är om det finns en inbyggd motsättning i att ha bra balans och rörlighet. Det slog mig när jag var på ett Body Balance-pass för ett tag sedan.
Jag har nämligen asdålig balans. Flera BB-övningar är näst intill omöjliga för mig, men även en så enkel sak som utfall tycker jag är jobbiga eftersom jag vinglar så. Mest är det vristerna som inte är stadiga. Tror jag.
Å andra sidan är jag ganska rörlig, särskilt i höftlederna men också i vristerna. Vrida benen lite hit och dit och sjunka ner djupt i kvasiyogapositioner är inte särskilt svårt.
Min man är precis tvärtom. Han är ganska stel och orörlig men har fenomenal balans.
Fast dansare har ju båda delarna. Så kanske faller min teori.
Hur tränar man balans på ett lagom kul och inte alltför jobbigt sätt? Stå på ett ben medan man borstar tänderna?
7 kommentarer:
Nej, sluta inte blogga här!
Jag har god balans och är överrörlig, och när det gäller balans är min uppfattning att träning ger färdighet även för den som inte har inbyggd fallenhet. Träning av dels balansövningar av olika slag och dels muskelträning för de muskler som berörs. Ett corepass lite då och då kanske? /AK
Det enda jag tränar är vattenpilates, är överrörlig med klen balans. Överrörligheten hålls på plats i och med att bålen stärks (och muskler inuti jag inte visste om) och balansen är numer skitbra så det kan jag verkligen rekomendera.
Sluta inte vikt/kroppsblogga, det har varit intressant att följa din viktnedgång, mathanteringen och hur inställningen till träning förändrats. Nu springer du och tränar med din man, det kanske kan hända vem som helst (mig?) snart, vem vet.
Inspirerande, snalyserande och ifrågasättande - det senare saknar jag på andra vikt/träningsbloggar. Heja på Helga/ Stella
Det är spännande att följa din väg - och roligt och inspirerande. (Jag sjöng hela tiden jag plockade undan i köket igår, förresten, apropå att jag skulle sjunga mer om du sprang mer!)
Jag vidhåller för övrigt att det är mycket viktigare att du blivit en motionerande människa än det exakta antalet kilon. Mycket roligare att läsa om också!
Jag tror också på att man tränar upp balansen. Nu har jag hållit på med först taichi och sedan yoga i över tio år, så jag minns inte riktigt hur det var, men jag vet att efter ett par år av taichi tyckte jag att min balans blivit påtagligt bättre. Den var nog OK innan också, men nu är den faktiskt bra. Däremot betraktar jag mig själv som en "honorary bloke" (som en av Grumpy Old Ladies säger när hon gör något typiskt manligt) vad gäller rörlighet, framför allt i höfterna.
Men vad vi alla är olika, det har jag insett i yogan. Jag kan titta på en kollega med avund i en rörelse, se hur hon kan komma hela vägen ner när jag inte ens är halvvägs. Och så gör vi en annan rörelse, andra kroppsdelar, och hon får gå och hämta ett bälte för att nå och jag får höra av instruktören att jag är på väg att gå för långt.
Stå på ett ben när man borstar tänderna, ja varför inte?
Oj vilket gensvar, så trevligt!
Jo, jag inser att man kan träna upp sin balans. Det är bara det att det är så förbålt tråkigt och läskigt. Jag borde väl prova såndär fasansfull coreplatta som man står och vinglar på, usch.
Annannan, mitt senaste löfte är att springa 4 km i veckan. Vad motsvarar det i sång, tror du?
Det får nog vara att sjunga i köket en kväll i veckan, minst?
Jag får lov att ta och bli bättre på utantilltexter dock. Jag kan till exempel bara de första fyra eller fem verserna på den skånska visan om Petter Jinsen som skulle dränka sig för att han trodde att Stina inte ville ha honom, som jag gnolade på igår kväll.
Och bara första versen på Paper Moon, för att ta en annan favorit.
Jag vill liksom inte förvandlas till min far, för vilken alla sånger har en strof text och sedan dadidamdam...
Vid närmare eftertanke.
Det ska ju vara trevligt att träna. Tråkigt respektive läskigt = fel övningar eller fel nivå.
Det som är det fina med att ha en duktig instruktör i en träningsform där man ger uppmärksamhet åt individen (som mina yoga-instruktörer gör), att då kan man få övningar som passar den nivå man själv befinner sig på. Då blir det definitivt inte läskigt, och förhoppningsvis snarare ganska kul, om inte annat så för att man kan se sig själv göra framsteg.
Vilka är body balance - övningarna du finner näst intill omöjliga? Jag kan tänka mig att det är yoga-inspirerade övningar som går direkt på en avancerad form; så var det i alla fall när jag gick på body balance.
Som den här till exempel:
http://www.yogajournal.com/poses/941
Inte bara en balansövning utan enormt styrkekrävande, framför allt om man har svårt med balansen.
Den ger man sig inte på direkt i yoga (i alla fall inte i i Iyengar-yoga, med kunniga intruktörer). Man börjar med att göra den antingen med stöd för händerna (man kan sätta handflatorna mot väggen eller lägga handlovarna på en stolsrygg) eller stöd för den utsträckta foten (man kan sätta fotsulan mot en vägg, fast det kräver att man har mätt ut avståndet noga först; enklare är att ha tårna på en stol).
Helga - jag har följt din blogg länge och har njutit och skrattat åt din underbara självdistans! Uppfriskande för en som inte riktigt får till varken Itrimprogram (jo gubevars -6 kg på ett år o -14 kg på ett par men fick idag veta att min coach inte är riktigt nöjd.. Jag själv har inte vett att vara missnöjd) och som kämpar med att få till motionen i ett hektisk jobb- o vardagsliv. Jag minns ditt kämpande m joggingturerna på sommarön. Hjälte!! Och - fortsätta blogga pls!
Skicka en kommentar