Sedan jag gick ner i vikt har jag retat mig på det kvinnofientliga mode som råder, att det är lögn att hitta brallor som inte är lågt skurna och kniper åt om mina kvinnliga, kurviga, mulliga höfter så att hullet väller över på ett synnerligen oklädsamt sätt. Jeansmuffins kallas det visst.
(Före viktnedgången tänkte jag inte stort på saken. Antagligen för att det vällde över både här och där, vilket jag sorgfälligt gömde - hoppades jag - i stora tunikor.)
Häromdagen tröstades jag av att den slanka supertränade tjejen på spinningcykeln framför mig visst hade sådana också, i glipan mellan byxorna och det korta linnet.
Ännu mer tröstad blir jag av detta. Ha!
Inte bara härliga muffins, de är nyttiga också.
måndag 23 januari 2012
torsdag 19 januari 2012
Två rena dagar
Två dagar och tavlan är ännu ren, inte minsta lilla kritdamm. O vad jag är duktig.
Och visst är det sant att det är lättare att motstå en frestelse när det var det man senast gjorde. Planet sluttar åt båda håll, så att säga.
Och visst är det sant att det är lättare att motstå en frestelse när det var det man senast gjorde. Planet sluttar åt båda håll, så att säga.
onsdag 18 januari 2012
Clean slate
Det vill säga tabula rasa, varifrån uttrycket ta tabberas kan deriveras. Men det är just det jag ska sluta med, ju. Att ta tabberas alltså.
Ja. Jo. Jag är igång igen efter ett par dagars förkylning som sänkte mig och barnen. Men igår jobbade jag och gick nästan 12 000 steg. Dock lyckades jag inget vidare med maten, ska skriva ner mina synder för att de riktigt ska bränna:
Frukosten var bra, ägg och fil och havrefras.
Lunchen mindre bra. Valde bort sallad eftersom jag hade en lång eftermiddag framför mig. Blir inte mätt på sallad. Varför ska det vara så förbannat svårt att hitta vettig lunchmat? Valde pasta och fick ett minimalt plus i kanten då jag tog fullkornspasta. Å andra sidan blev det ett minus när jag inte motstod den lilla hembakta chokladrutan till kaffet. (Men den var åtminstone god!)
Till eftermiddagsfikat bjöds det vetelängd enär en farbror fyllde år. Jag motstod ganska länge men slängde sedan föresatserna överbord och skar en (ganska smal) skiva.
Middag kycklinggryta med ris och morotsstavar. Klart godkänt.
När barnen (äntligen) somnat en kopp te och en rejäl skiva banankaka, som jag bakat dagen innan för att sysselsätta mina snoriga söner. Samt några nötter. Fick för mig att läsa på påsen och konstaterade att en 150g påse nötter innehåller nästan 1000 kcal. Nyttig påminnelse.
Slutsatserna jag drar av detta är de gamla vanliga: jag äter rätt bra egentligen, vid måltiderna alltså. Det är fikabrödet och kvällsbelöningen som är problemet, samt allt-eller-inget-tänkandet.
Fikabrödet igår hade jag nog kunnat motstå om jag haft en Nutrilettbar med mig istället. Ska försöka ha en sådan liggande i datorväskan. Till kvällsbelöning har jag faktiskt köpt en hel del sockerfri Läkerol. Det låter aptråkigt, men var det som klarade mig igenom de elva veckornas späkning förra året.
Som sagt. Idag är det clean slate. Jag har ätit en bra frukost och ska spinna på lunchen, har en bra lunchlåda att äta efteråt.
Framåt och vidare!
Ja. Jo. Jag är igång igen efter ett par dagars förkylning som sänkte mig och barnen. Men igår jobbade jag och gick nästan 12 000 steg. Dock lyckades jag inget vidare med maten, ska skriva ner mina synder för att de riktigt ska bränna:
Frukosten var bra, ägg och fil och havrefras.
Lunchen mindre bra. Valde bort sallad eftersom jag hade en lång eftermiddag framför mig. Blir inte mätt på sallad. Varför ska det vara så förbannat svårt att hitta vettig lunchmat? Valde pasta och fick ett minimalt plus i kanten då jag tog fullkornspasta. Å andra sidan blev det ett minus när jag inte motstod den lilla hembakta chokladrutan till kaffet. (Men den var åtminstone god!)
Till eftermiddagsfikat bjöds det vetelängd enär en farbror fyllde år. Jag motstod ganska länge men slängde sedan föresatserna överbord och skar en (ganska smal) skiva.
Middag kycklinggryta med ris och morotsstavar. Klart godkänt.
När barnen (äntligen) somnat en kopp te och en rejäl skiva banankaka, som jag bakat dagen innan för att sysselsätta mina snoriga söner. Samt några nötter. Fick för mig att läsa på påsen och konstaterade att en 150g påse nötter innehåller nästan 1000 kcal. Nyttig påminnelse.
Slutsatserna jag drar av detta är de gamla vanliga: jag äter rätt bra egentligen, vid måltiderna alltså. Det är fikabrödet och kvällsbelöningen som är problemet, samt allt-eller-inget-tänkandet.
Fikabrödet igår hade jag nog kunnat motstå om jag haft en Nutrilettbar med mig istället. Ska försöka ha en sådan liggande i datorväskan. Till kvällsbelöning har jag faktiskt köpt en hel del sockerfri Läkerol. Det låter aptråkigt, men var det som klarade mig igenom de elva veckornas späkning förra året.
Som sagt. Idag är det clean slate. Jag har ätit en bra frukost och ska spinna på lunchen, har en bra lunchlåda att äta efteråt.
Framåt och vidare!
onsdag 11 januari 2012
Nytt år, tjolahopp
Nja, riktigt så känns det väl inte. Men då får man väl låtsas!
Nu är det snart ett år sedan jag började på Itrim. Tiden har gått fort, och jag tycker fortfarande att det var ett av mitt livs bästa beslut.
Men.
Jag är inte så alldeles nöjd med var jag befinner mig nu. I förra veckan stålsatte jag mig och klev upp på vågen, och dess dystra men inte alls oväntade besked var 83 kg.
Det är för mycket.
Under julhelgen har jag levt gott och ätit och druckit precis det jag velat ha, i andan "det är det man äter mellan nyår och jul som spelar roll, inte mellan jul och nyår". Jag har tränat duktigt, aber doch! Jag struntade helt i vardagsmotionen. Det tänker jag inte göra om.
Nu är det vardag igen och vardagsmotionen kommer liksom av sig själv. Träningen flyter på bra. Maten ganska bra, vid måltiderna alltså, det jag har svårast för är att avhålla mig från små uppmuntringar när livet känns tråkigt. Överblivet lördagsgodis, överblivna julkakor (de är slut nu!). Jag funderar på att anamma annannans tips om att belöna mig själv med pengar (eller poäng, eller virtuella guldstjärnor) för att styra mig själv åt rätt håll, för att göra smarta val.
Om ett par veckor är det dags för Itrimsamtal igen. Hoppas vikten har krupit ner något kilo då, och så behöver jag prata om hur jag kan hjälpa mig själv att sköta maten bättre. Tankeverktyg, identifiera fallgropar, tips om kalorifattiga belöningar.
(HUR klarade jag elva veckor på måltidsersättningar, omgiven av frestelser, när jag nu inte ens kan låta bli att nalla av lördagsgodiset på en vanlig tisdag. Ingen aning. Men jag vet att jag gjorde det, och jag vet att det inte ens var särskilt svårt. Märkligt.)
Nu är det snart ett år sedan jag började på Itrim. Tiden har gått fort, och jag tycker fortfarande att det var ett av mitt livs bästa beslut.
Men.
Jag är inte så alldeles nöjd med var jag befinner mig nu. I förra veckan stålsatte jag mig och klev upp på vågen, och dess dystra men inte alls oväntade besked var 83 kg.
Det är för mycket.
Under julhelgen har jag levt gott och ätit och druckit precis det jag velat ha, i andan "det är det man äter mellan nyår och jul som spelar roll, inte mellan jul och nyår". Jag har tränat duktigt, aber doch! Jag struntade helt i vardagsmotionen. Det tänker jag inte göra om.
Nu är det vardag igen och vardagsmotionen kommer liksom av sig själv. Träningen flyter på bra. Maten ganska bra, vid måltiderna alltså, det jag har svårast för är att avhålla mig från små uppmuntringar när livet känns tråkigt. Överblivet lördagsgodis, överblivna julkakor (de är slut nu!). Jag funderar på att anamma annannans tips om att belöna mig själv med pengar (eller poäng, eller virtuella guldstjärnor) för att styra mig själv åt rätt håll, för att göra smarta val.
Om ett par veckor är det dags för Itrimsamtal igen. Hoppas vikten har krupit ner något kilo då, och så behöver jag prata om hur jag kan hjälpa mig själv att sköta maten bättre. Tankeverktyg, identifiera fallgropar, tips om kalorifattiga belöningar.
(HUR klarade jag elva veckor på måltidsersättningar, omgiven av frestelser, när jag nu inte ens kan låta bli att nalla av lördagsgodiset på en vanlig tisdag. Ingen aning. Men jag vet att jag gjorde det, och jag vet att det inte ens var särskilt svårt. Märkligt.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)