Jahaja, det går trögt det här. Idag vägde jag mig för första gången på ett tag. Har gått upp förstås, nu ligger jag på totalt -4,8.
Skidresan blev tyvärr inte så lyckad ur motionssynpunkt. Sjukt barn och sedan också sjuk mamma samt dåligt väder gjorde att det inte blev så värst många kilometer i spåren. Men chipsen och godiset var ju inköpta och åkte således i soptunnan. Ha, gick ni på den?
Därefter åkte jag på tjänsteresa som blev dubbelt så lång som planerat. Nu har jag varit hemma i en vecka, och har under den tiden varit på väg till Friskis två gånger bara för att konstatera att kortet var glömt hemma.
Men nu ligger det i plånboken och imorgon blir det Friskis. Allt brukar kännas lättare då.
Jag är inte så modfälld över detta senaste bakslag. Nu har jag reviderat min plan, jag ska ner till strax under 27 i BMI vilket innebär cirka 9 kg. Det får ta den tid det tar.
Igår läste jag förresten en mycket intressant recension av boken Bodies av Susie Orbach. Det är värt att fundera över hur vi förhåller oss till våra kroppar. Kroppen är inte längre den kropp man har, ens själs boning, utan snarare ett projekt. Något som ska granskas, jämföras och kritiseras och helst också förbättras.
Tyvärr är jag inte obesmittad av detta fast jag försöker. Jag har tidigare konstaterat att det inte räcker med hälsoargument för att motivera mig att gå ner i vikt. Nej, jag måste titta på kort och förfasas över mina runda kinder och fläskiga överarmar. Först då tar det skruv.
Rätt sjukt egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar