Igen. Imorse vägde jag mindre än i förra veckan. Nu -5,4. Fråga mig inte varför, för jag har inte varit så särdeles asketisk.
I veckan som gick bestämde jag mig för att överge Viktklubben. Medlemskapet går ändå ut i juni och jag använder mig bara av statistikfunktionen. Dessutom är jag trött på deras hurtiga tillrop "hoppsan, vikten har ökat igen. Vi kan förstås inte se vad det beror på men blablabla". Nu har jag gjort ett eget fint Excel-ark med de kurvor jag vill ha. Och idag pekar kurvan NERÅT! Haha.
Annars retar jag mig ganska mycket på viktminskningstjat just nu, både i verkliga livet och på bloggar. Varför är det egentligen så himla viktigt att vara smal? Varför är det så svårt att acceptera och gilla den kropp man har? Varför kan man inte nöja sig med att glädjas åt att den fungerar som den ska, så länge den nu gör det?
Själv är jag alltså en minst lika god kålsupare men jag reflekterar som sagt alltmer över detta. Liksom över följande urlöjliga diskrepans: jag vill inte gärna skylta med min vikt i antal kilon, jag skulle ta oerhört illa upp om någon frågade mig rentut eller vågade sig på en gissning. Jag skriver inte ut siffrorna här på bloggen. Men BMI känns okej att snacka om, fast varje någorlunda matematiskt tänkande person lätt kan räkna ut det ena från det andra.
Apropå BMI har jag nu tre delmål: Koreakravet på 29, därefter 27,8 och sist 26,8. Sedan är jag nöjd. Jädrar vad snygg jag kommer att vara då. Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar