Ingen viktuppdatering idag

Ska försöka komma ihåg att väga mig imorgon.

Idag hade alla lunchkompisar gått iväg utan mig så jag tog långlunch med shopping. På Joy, en affär jag tidigare dissat eftersom jag fått för mig att deras sortiment bara går till stl 42, hittade jag de Perfekta Jeansen.

Hög midja
Generös lårvidd
Extra långa ben

De hette Tess men jag tycker att de ska döpa om dem till Helga.

Yi-ha! De satt skitsnyggt. Sedan var det inte svårt att äta sallad till lunch. Visst är det konstigt?

Kurvan har vänt

Igen. Imorse vägde jag mindre än i förra veckan. Nu -5,4. Fråga mig inte varför, för jag har inte varit så särdeles asketisk.

I veckan som gick bestämde jag mig för att överge Viktklubben. Medlemskapet går ändå ut i juni och jag använder mig bara av statistikfunktionen. Dessutom är jag trött på deras hurtiga tillrop "hoppsan, vikten har ökat igen. Vi kan förstås inte se vad det beror på men blablabla". Nu har jag gjort ett eget fint Excel-ark med de kurvor jag vill ha. Och idag pekar kurvan NERÅT! Haha.

Annars retar jag mig ganska mycket på viktminskningstjat just nu, både i verkliga livet och på bloggar. Varför är det egentligen så himla viktigt att vara smal? Varför är det så svårt att acceptera och gilla den kropp man har? Varför kan man inte nöja sig med att glädjas åt att den fungerar som den ska, så länge den nu gör det?

Själv är jag alltså en minst lika god kålsupare men jag reflekterar som sagt alltmer över detta. Liksom över följande urlöjliga diskrepans: jag vill inte gärna skylta med min vikt i antal kilon, jag skulle ta oerhört illa upp om någon frågade mig rentut eller vågade sig på en gissning. Jag skriver inte ut siffrorna här på bloggen. Men BMI känns okej att snacka om, fast varje någorlunda matematiskt tänkande person lätt kan räkna ut det ena från det andra.

Apropå BMI har jag nu tre delmål: Koreakravet på 29, därefter 27,8 och sist 26,8. Sedan är jag nöjd. Jädrar vad snygg jag kommer att vara då. Hoppas jag.

Upp på vagnen igen

Jahaja, det går trögt det här. Idag vägde jag mig för första gången på ett tag. Har gått upp förstås, nu ligger jag på totalt -4,8.

Skidresan blev tyvärr inte så lyckad ur motionssynpunkt. Sjukt barn och sedan också sjuk mamma samt dåligt väder gjorde att det inte blev så värst många kilometer i spåren. Men chipsen och godiset var ju inköpta och åkte således i soptunnan. Ha, gick ni på den?

Därefter åkte jag på tjänsteresa som blev dubbelt så lång som planerat. Nu har jag varit hemma i en vecka, och har under den tiden varit på väg till Friskis två gånger bara för att konstatera att kortet var glömt hemma.

Men nu ligger det i plånboken och imorgon blir det Friskis. Allt brukar kännas lättare då.

Jag är inte så modfälld över detta senaste bakslag. Nu har jag reviderat min plan, jag ska ner till strax under 27 i BMI vilket innebär cirka 9 kg. Det får ta den tid det tar.

Igår läste jag förresten en mycket intressant recension av boken Bodies av Susie Orbach. Det är värt att fundera över hur vi förhåller oss till våra kroppar. Kroppen är inte längre den kropp man har, ens själs boning, utan snarare ett projekt. Något som ska granskas, jämföras och kritiseras och helst också förbättras.

Tyvärr är jag inte obesmittad av detta fast jag försöker. Jag har tidigare konstaterat att det inte räcker med hälsoargument för att motivera mig att gå ner i vikt. Nej, jag måste titta på kort och förfasas över mina runda kinder och fläskiga överarmar. Först då tar det skruv.

Rätt sjukt egentligen.