Träningsgnäll

Var och tränade idag. Det var jobbigt men skönt efteråt. Mitt trick för att komma iväg är - in the immortal words of Nike - just do it. Tänk inte efter, känn framför allt inte efter. Bara gå dit!

Idag tänkte jag ännu en gång på hur hopplöst det är i januari när alla träningslokaler fylls av entusiaster med goda föresatser. Det är skönt när folk börjar droppa av i mars och det återigen är halvfullt i lokalen. Då retar man sig inte lika mycket på sina medmotionärer.

Idag var det en farbror som tog i så hårt på hopp-och-skuttet att han nästan sladdade omkull och fick med sig ytterligare tre personer i fallet. Typiskt exempel på en irriterande motionär.

Andra typer jag avskyr: snabbspringarna som inte har vett att hålla sig ute på kanten utan snor som skottspolar mellan oss andra. Långsamspringarna som inte har vett att lufsa längst inne i ringen. Babbeltjejerna som springer bredvid varann för att kunna snacka, och som håller låda även under stretching och avslappning. Detta är träning, inte kafferep! Man ska lida, inte skvallra.

Men som sagt, skönt var det. Särskilt efteråt.

Åsså tillbaka igen

Ner 0,6 denna vecka, det vill säga tillbaka på efter-jul-status.

Tiddelipom och piddelidej vilken tråkig blogg detta är. Å andra sidan, hur kan en viktblogg vara något annat? Jag återkommer i frågan.

Blä

Dubbelblä, trippelblä. Upp 0,6 kg sedan förra veckan. Vadfannudå.

Nåja, det gav mig åtminstone motivation att komma iväg och träna idag. Och så blir det sushi till lunch.

Segt som sirap

Gudars vad tråkigt detta är. Nej jag har inte vägt mig ännu för veckan, brukar alltid glömma (läs förtränga) att göra det på måndagar. Men jag förväntar mig inga sensationer.

Känner mig totalt oinspirerad att äta bra. Träna däremot gör jag gärna, men det räcker ju inte.

Och så en annan sak som jag inte törs andas om på min vanliga blogg: fy faaan vad tråkigt det är med alla dessa vikt- och matrelaterade inlägg som dyker upp på var och varannan blogg i januari.

Tjosan nu ska jag dricka te och inte äta choklad eller överblivna lussekatter. Eller hur var det nu igen?

Träning,check. Mat, tjaa..

Första veckan i selen är över. Det har känts rätt OK att återgå till vardagslunken, förutom att jag varit sjukt trött och det första två dagarna frustrerad över vissa saker på jobbet. Men nu känns det bättre.

Välbefinnandet kanske kommer sig av att jag tränade två gånger i veckan. Ett eftermiddagspass och ett lunchpass ska hädanefter bliva min melodi. Försöka komplettera med långpromenad eller liknande på helgen. Kanske hänga på mig stegräknaren lite oftare.

Maten var det värre med. Frukost och lunch helt OK. Middagarna på gränsen till OK. Måndag och tisdag lite nötter efter maten. Torsdag några pepparkakor. Idag en halv bulle.

Ska viktnedgången fortsätta måste jag sluta med sådant trams. Men det är fasen så svårt.

Skummade lite på en mammaträningsblogg vars länk jag hittat hos Maja Gräddnos. Överlag var den lite för intensiv och hysterisk för en latmask som jag, men ett bra tips hittade jag: under en vecka äter man cirka 40 måltider. Om 90% av dessa är väl balanserade, kan man äta i stort sett vad man vill vid de resterande 10%. Fyra gånger i veckan kan man alltså äta det man är sugen på. Förutsatt att man sköter sig vid de övriga 36 alltså. Tänkvärt.

På't igen

Upp ett kilo över julledigheten. Ajajaj. Fast det var ungefär vad jag väntade mig. Det ska bli intressant att se hur snabbt det kilot kan försvinna om jag nu skärper till mig.

Igår var jag och tränade för första gången på fyra veckor och det kändes jätteskönt. Det är bara att ta nya tag.