Jag läser det jag skrev för ett år sedan, då jag började springa. Att jag sprang i en minut och gick sedan. Att jag vid det första passet var ute i tjugo minuter varav jag sprang i fyra.
Den senaste veckans löpning har känts trög som fan, efter fyra veckors inaktivitet och två rejäla förkylningar. Men jag springer i tjugo minuter utan att stanna. Det hade jag inte kunnat för ett år sedan.
Idag i skogen hann jag ikapp en familj med småbarn och vagnar. Akta er, det kommer en löpare, sa fadern. Och jag vände på huvudet och undrade, vardå?
1 kommentar:
Wow, vilken känsla! Både att kunna springa i 20 min och att bli benämnd som en löpare!! Det måste ha gett dig extra skjuts!
Skicka en kommentar