Imorse vägde jag mig, efter frukost och med lite kläder på (inga jeans). Vikten var 90,2, exakt som för två veckor sedan. Häromdagen vägde jag mig med något tommare mage, då vägde jag 89,6.
Så jag har gått ner, det är uppenbart. Om det är 5:2 eller sjuk-pappa-dieten må vara osagt.
Pappa är alltså sjuk, och för första gången i mitt liv glömmer jag bort att äta, och när jag gör det smakar det i och för sig gott men är ointressant. Inte ens godis eller fikabröd är särskilt lockande, sånt som jag älskade förr. Ett mått på mitt sinnestillstånd kanske.
Efter två veckor är jag positivt inställd till 5:2 som fungerade överraskande väl. Men just nu tar jag en paus från den på obestämd tid.
1 kommentar:
Svåra personliga omständigheter-dieten är en väl beprövad metod.
Jag hoppas att du kan fortsätta att träna, som paus i livet.
Skicka en kommentar