Vikttrams

Dags för en rapport igen. Vad händer i Helgalivet med avseende på träning, mat och vikt?

Träningen går bra. I påskas var jag lätt förkyld och fick då hoppa över ett par pass, men jag blev snabbt frisk igen. Förra veckan tränade jag med min favoritledare och igår var jag ute och sprang. Det var varmt ute och det var eftermiddag, och jag tänkte i början av passet att det här nog blir jobbigare än vanligt. Men farhågorna kom på skam, det gick hur bra som helst. Jag är nu uppe i 3,2 km och håller ett tempo på cirka 6 min/km.

(Fast det är tråkigare att springa på asfalt och gångvägar och trottoarer än i skogen, det är det faktiskt. Men den mindre tidsåtgången uppväger ju en del. Och snart springer jag så långt att jag kan förlägga rundan bortåt skogen till.)

Vad gäller maten så insåg jag i förra veckan att jag slappat till rejält med avseende på grönsaksätandet. Det är bökigt att få till grönsakerna. Det känns som att jag ideligen står och rensar ut gulnande broccolibuketter, ledsen rucola eller slappa morötter ur kylskåpet.

Men i helgen tog jag mig i kragen och lagade två utmärkta grönsallader kompletterade med rostade solrosfrön ena dagen och rostade hasselnötter andra dagen. Att rosta nötter och frön i stekpanna är verkligen värt tiden (och risken att dra igång brandlarmet!).

Idag på förmiddagen har jag lite håglöst surfat runt på olika träningsbloggar, det var länge sedan jag läste på någon sådan. Den enda jag gillar är den här (hej!). De professionella bloggar jag tidigare läste har jag alla tröttnat på. För mycket glassiga bilder på skor och kläder och smärre resereportage om olika maraton, herregud. Känns helt ointressant för en lagom plufsig förortsmamma som jag. Tips om andra bloggar mottages med intresse.

Vikten då? Vet ej. Har helt slutat väga mig vilket förmodligen är dumt. Eller inte. Jag tränar, äter hyfsat, har ganska bra koll genom kläderna. Jeans som jag köpte för två år sedan sitter fortfarande fint. Enligt viktloggen bör jag ha vägt omkring 85 kg då. Jag skulle tro att jag väger ett par kilo mer nu. Men sedan dess har jag tränat ganska många hårda pass, troligen har jag byggt upp muskler under de här åren som jag inte hade då.

Jag är ambivalent till att hålla koll på vikten. Jag tar gärna till mig hurtfriska utrop om att vikten inte spelar roll, måttbandet är ett bättre sätt att hålla koll, bla, bla. Å andra sidan kanske det bara är skitsnack? Det är klart att vikten inte är oviktig (ha, ha).

Samtidigt så finns det så mycket trams och fixeringar kring vikt. Tänk om det vore lika odramatiskt att berätta vad man väger som hur lång man är?

I helgen inträffade en fånig sak som belyste detta. Vi hade arbetshelg i området där vi bor, och jag och en granne pratade om barnens klätterställning som är ett hembygge där en del brädor behöver bytas. Hon prövade en bräda som gungade betänkligt under hennes tyngd, och jag kommenterade att jag borde vara försökskanin eftersom jag vägde mest i sällskapet. Detta kände hon sig nödgad att protestera höggljutt emot. Så fånigt. Egentligen hade jag velat spänna ögonen i henne och säga: jag är femton centimeter längre än du och jag styrketränar, det vore emot naturlagarna om jag inte vägde mer. Men jag lät saken bero, kände mig bara irriterad och olustig. Ännu mer så när jag betänkte att två män förmodligen inte börjat tjafsa på detta sätt.