Det var precis som jag misstänkte, jag blev inte förvånad eller ens ledsen, snarare lättad över att det inte var värre. När jag vägde mig hemma för ett par veckor sedan vägde jag ännu ett kilo mer, så möjligen har vikten vänt nedåt efter sommarens utsvävningar.
Vi pratade också, och jag redogjorde för dem, utsvävningarna alltså. För det är ju maten det handlar om, inte motionen.
Skörlevnaden har till största delen bestått av alkohol, faktiskt och det är en ganska chockerande insikt. Jag har inte druckit mycket, ett par, tre glas vin, inte varje kväll men mer än varannan. Jag försökte tappert hålla mig till föresatsen aldrig alkohol två dagar i rad men tro det eller ej, det var svårt. Antingen bjöd grannen på mingel eller så ville kusin dricka bubbel på balkongen eller så var det någons första eller sista kväll på Sommarön eller i stugan.
Nejvisst, ingen tvingar i mig. Men det är ett himla pimplande på semestern, det är det. Och det är inte alldeles utan sociala konsekvenser att avstå.
Dricker man ett glas blir det lätt flera, och sedan har i alla fall jag alldeles tappat kontrollen på ätandet. Sedär, vi behöver inte forska mer i viktuppgångens orsaker.
Men hur är det med alkohol nu när du är tillbaka i vardagen, frågade Itrimtjejen, och jag tittade häpet på henne. Nejdå, nu är allt tillbaka till det vanliga igen, vi delar en flaska vin fredag och lördag och resten av dagarna är vita. Så det är ju bra i alla fall.
Vidare funderade jag högt över varför jag har så förbannat svårt att sköta maten. Det var inga nya tankar, jag har utgjutit dem tidigare. Jag vill liksom inte riktigt acceptera ett liv där mat ska vaktas på och begränsas, ständigt kontrolleras och diskuteras, laddas med ångest och förbud. Jag hade så gärna velat vara en sån där avundsvärd människa som äter ungefär det hon känner för och gillar men ändå håller vikten. (Se för övrigt Hanna
Men så här mycket vill jag inte väga. Jag har gått upp en hel storlek, kan inte ha mina kläder i stl 40 längre. Jag vill ner till cirka 80-82 igen.
Jag fick ett utmärkt tips: att hålla igen på de snabba kolhydraterna vid en måltid varje dag, förslagsvis middagen. Det känns inte så betungande, faktiskt. Jag hade hellre gjort tvärtom, sparat det goda till middagen på kvällen men rådgiverskan menade att jag behöver energin på dagen och inte på kvällen. Det har hon ju rätt i.
Till sist något om motionen, min starka sida. Springandet går utmärkt, i måndags sprang jag dryga 6 km, distansrekord, och fick en gratulation av Lance Armstrong i lurarna. Idag sprang jag 4 km och tyckte jag tog det lugnt men blev förvånad av att se att jag hållit sommarens snabbaste tempo. Igår shejpade jag. Vardagsmotionen har funkat bra, jag har inte gått 10 000 steg precis varje dag men definitivt 8 000. Den här veckan ligger jag oerhört bra till, med noteringar på 19', 17' och 12'. (Hämta och lämna barn på två ställen har sina fördelar!)
Nästa vecka börjar jag på nytt jobb vilket kommer att påverka motionerandet. Vardagsmotionen ska jag hålla, jag ska försöka cykla till jobbet, vet ännu inte hur jag ska hinna med den ombytta motionen, förmodligen försvinner alla tillfällen till lunchträning. Men det löser sig.
Nu är det maten som gäller.
