Sedan jag bestämde mig för att börja på Itrim vid årsskiftet har jag varit lugnare. Tänkt att jag ska följa mitt eget program, ta det lugnt. Vara snäll och förlåtande mot mig själv.
Idag insåg jag att jag varit lite väl snäll och förlåtande. En topp jag gärna haft på jobbet tidigare satt obehagligt tajt när jag drog på mig den.
Har ingen aning om vad jag väger nu. Vill inte veta. Tränat har jag gjort, hyfsat. Det blir bara en gång i veckan just nu beroende på familjesituationen. Ungefär 4-5 dagar i veckan lyckas jag med föresatsen att gå 10 000 steg per dag. De där stavgångspromenaderna om kvällen har inte blivit av alls.
Det är som vanligt maten som är problemet. Jag äter alldeles för mycket, och fel. Men just nu känns det något som att mat är ungefär det enda roliga jag har. Sova får jag inte. Sex är jag alldeles för trött (och för fet) för. Köpa vackra kläder är inte aktuellt, av flera skäl.
Ska försöka rycka upp mig. Återkommer i frågan. Imorgon ska stegräknaren på i alla fall.
3 kommentarer:
Mitt roliga är att träna. Då får jag tid för mig själv av helt egoistiska skäl.
Jag önskar att du också ska få uppleva träning på det sättet.
Jo, träning är roligt. Igår kom jag iväg på mitt favoritpass, underbart. Att jag alls känner så är STORT med tanke på hur mycket jag hatade motion under min uppväxt.
Men just nu funkar det inte med mer än ett pass i veckan. Faktiskt. Det låter inte klokt. Men det pågår stenhårda förhandlingar här hemma om vem som ska få tid till vad, och när. Jag får tre timmars körrep och ett Friskispass i veckan.
Läste på den berömda Olgas träningsblogg och blev bara trött. Fattar faktiskt inte hur någon kan tycka att det är så viktigt att se bra ut. Må bra, det köper jag. Men det känns inte som att det handlar om det.
Heja Helga!
Det är förstås jättesvårt att få till träningstillfällen för dig just nu. Går det att vara uppfinningsrik och få till något som ungarna tycker är roligt och som motionerar dig? Helst något som de tycker är så roligt att de ser till att det sker ofta.
Det låter kanske absurt men jag ser framför mig knäböjningar med Y på axlarna (han är väl för stor för att hissas i luften utan risk för ryggar och inredning?)!
Jag tog en mycket kort titt på Olgas träningsblogg. Om du hade gillat den hade jag blivit besviken på dig.
Det viktiga är att må bra. Ju bättre man mår desto roligaare blir det att träna. Och ju roligare det är att använda sin kropp desto bättre tycker man om den. Man behöver inte bara försonas med den - man kan mötas på halva vägen!
Skicka en kommentar