Skynda långsamt

Igår glömde jag väga mig, men imorse mindes jag. Blev besviken först när jag såg resultatet, men nu när jag skrivit in det i min vikt-och motions-logg på F&S är jag glad. Kurvan pekar neråt!

Sedan i januari har jag gått ner 2,2 kg. En alldeles perfekt minskningstakt faktiskt om man tänker efter. Kan jag upprätthålla detta är jag mer än nöjd.

Frågan är hur jag ska göra det, för tyvärr tror jag inte att det räcker att fortsätta leva som nu.

En smart strategi vore att lägga till en åtgärd för varje månad. Att avstå från alkohol har uppenbarligen fungerat bra, men det vill jag - o ve och fasa - faktiskt inte göra i längden. Me likes me wine too much.

Vad jag däremot ska göra är att skärpa regeln inget snaskande eller snacksande efter kl 21. Kl 22 på helgerna. Basta.

Motvalls kärring

Hur går det, undrar vän av ordning kanske?

Svar: vet inte. Har inte vägt mig på två veckor. Har inte motionerat sedan förra helgens fatala skidrunda som gav mig en rejäl sträckning i nacken. Men tack vare starka värktabletter (tack snälla mage för att du tål Voltaren) så är nacken nästan bra nu. Imorgon blir det träning. På torsdag ska jag väga mig.

Faktiskt så känner jag mig lite tajtare nu. Tycker att magen är mindre och fastare, det känns som att coreträningen börjar ge resultat. Få se vad vågen tycker.

Annars går jag helt på tvärs jämfört med andra viktbloggar så här års. Jag känner mig INTE motiverad att räkna kalorier, points, logga matintag, leva på pulver, delta i grupper, whatever. Noll. Att konsekvensen av detta blir att jag inte heller går ner i vikt på ett dramatiskt vis har jag helt klart för mig.

Häpnadsväckande nog verkar det som att skrivandet här börjar resultera i att jag för första gången på mycket länge börjar acceptera min kropp och mitt utseende. Detta är jag. Jag duger faktiskt. Precis som jag är. Några få år i min ungdom var jag försvinnande smal och vägde säkert trettio kilo mindre än jag gör idag. Dit kommer jag aldrig igen. Dit vill jag aldrig igen.

Vad jag däremot vill är att vara frisk och rörlig. Jag vill absolut inte fortsätta öka i vikt. Fem kilos viktnedgång lär vara positivt för hälsan, en nedgång på tio procent är ett behandlingsmässigt lyckat resultat.

Det vill jag. Nästa vecka ska jag till doktorn för att höra om det finns någon hjälp att få.

Hur man inte ska tänka

Mutar bångstyrig och hostig son att följa med till frisören och där överlämnas till pappan för hemfärd, sålunda utverkande enochenhalvtimmes jobbtid åt pappan, eftersom son och jag varit hemma under dagen och vabbat.

Hur muta? Med kondisbesök. Ett riktigt gammalt fint kondis, med tårtbitar bakom glasdisk och kaffe i stor het kopparpanna, grädde och mjölk i silversnipor bredvid.

Sonen väljer hallontårta, jag väljer citronmarängpaj och har redan betalat när jag kommer på det: aj fan, det ska ju föreställa att jag bantar. Eller nåt.

Hur disträ får man bli?

I ljuset av den allmänna konkursen tar jag dessutom grädde i kaffet, dock mjölk till påtåren.

Ja, ja. Jag är åtminstone nykter.

Vit som snö

Jag har faktiskt gått ner ett par kilo sedan nystarten. Det känns lite för bra för att vara sant. Visserligen har jag tränat duktigt och ätit sådär halvbra, inte frossat åtminstone. Men vis av tidigare erfarenheter vet jag att det ungefär här brukar ta tvärstopp.

Nu tänkte jag prova en ny strategi. Vit månad. Det har jag aldrig haft. I kontrollerad form sedan jag blev vuxen, that is.

Det ska bli intressant att se a) hur svårt det är b) om det ger något resultat på vågen.