Uppdatering med fakta

Vågen är hittad och facit är lite dystert. Upp ett par hekto, jag ligger på totalt -5 kg.

Men det är ingen katastrof. Jag har ätit ganska ohälsosamt på sistone och slarvat med träningen. Viktuppgången hade nog varit ännu större om jag inte hade rört på mig en hel del samt haft ganska hög stressnivå. Det blir liksom så när man flyttar och renoverar.

Trots uppgången bestämde jag mig för att strunta i lunchträningen idag. Jag tränade i tisdags och kände då hur trött jag är i kroppen. Träningsvärken sitter fortfarande i, det får räcka med ett pass den här veckan.

Men nu är det vägning och rapportering varje vecka som gäller.

Uppdatering

Vågen är fortfarande inte återfunnen så jag har ingen aning om vad jag väger och har ingen större lust att ta reda på det heller. Häromdagen gick jag och halade upp jeansen ideligen för att de åkte ner, jeans som jag har haft i fyra-fem år. Igår klämde jag in mig i ett par tämligen nyköpta som kändes mycket trängre än när jag köpte dem för några veckor sedan. Har jag gått upp eller ner? Eller ingetdera, det kanske bara var nytvättade-jeansfaktorn som slog till?

Idag ska jag i alla fall träna, det har varit för lite av den varan på sistone.

Nejdå, nejdå jag fuskar inte. Vägde mig minsann efter förra inlägget för två veckor sedan, och låg kvar på samma vikt i förra veckan. -5,2 kg totalt.

Men nu blir det ingen vägning förrän jag letat fram vågen som ligger i någon flyttlåda. Det kan bli lite minus, för det har varit mycket spring och lite stillasittande på sistone. Å andra sidan har jag styrkt mig med chips också.

Men! Vi har infört en radikal förändring i helgahushållet. Chips ätes numera ur små skålar, inte stora. Och löjligt nog så funkar det. En chipspåse räcker tre gånger så länge som tidigare.

Fick mig annars en tankeställare under flyttstöket. Hittade en gammal anteckningsbok där jag skrivit om tidigare viktminskningsvedermödor. De första anteckningarna var tio år gamla, då vägde jag tio kilo mindre än nu.

Det jag tänkte var

1 Tio kilo mindre! Och jag var fan inte nöjd då heller! Kanske dags att sluta kritisera och börja acceptera?

2 Tio kilo mer! Det får inte bli ytterligare tio kilo om tio år.

3 Tio år! Och det är mer än så som jag mer eller mindre aktivt, periodvis, sysselsatt mig med min vikt. Och resultatet har blivit det rakt motsatta mot vad jag har velat. Varför?

Som synes har jag ett mycket ambivalent förhållande till det här med viktminskning. Jag vill gå ner men är ändå förbannad över att jag inte kan acceptera mig själv som jag är.

Det som är nytt i den här svängen är att jag är inställd på att det ska få ta lång tid. Låt se om det är en framgångsstrategi.