Nyårslöfte

För första gången någonsin känns det inte helt vanvettigt och dödsdömt att avge ett viktrelaterat nyårslöfte. Sex kilo är borta (eller var i förra veckan åtminstone), fjorton till ska bort. Det kan få ta hela året, jag har inte bråttom. Men bort ska de.

Lite magsjuka är aldrig fel

Ett halvt kilo ner igen. Sex kilo minus totalt. Som sagt, magsjuka gör ju sitt till.

Nu är det som sagt jul och jag kommer varken att ägna mig åt späkning eller frosseri. Det blir nog ingen vägning på ett par veckor, inte förrän vardagen tar vid igen.

Nedgången fortsätter

Trodde knappt mina ögon när jag klev upp på vågen idag. Ett halvkilo ner jämfört med förra veckan. Jag som tyckte att jag slappat till. Fast det kanske jag inte har, i alla fall inte så farligt? Det är det bästa med den här dieten, att det inte känns som att späka sig. Men tänker jag efter så inser jag att jag lagt om kosten en hel del. Smågodis och chips har jag inte ätit på länge, inte potatis, betydligt mindre ris och pasta.

Nu är det snart jul vilket förstås blir en utmaning. Men min föresats är att försöka, eftersom det känns som att det kan gå. Det finns mycket gott att välja från julmaten. Hade jag bantat som vanligt hade jag nog gett upp inför julen, det är omöjligt att kombinera bantning och julmat.

Håller ställningarna

Jag ligger kvar på minus fem vilket känns bra. Skynda långsamt. Även maken påstår nu att det börjar synas.

Haha!

"Visst har du gått ner i vikt?" frågar kollegan med förtroligt sänkt röst. "Jättesnyggt!"

Oj vad glad jag blev, hon är den enda som har sett det, vilket jag sa till henne. Nu orkar jag lite till.

Fast den här veckan blir det bara en träning, inte två. Och ikväll har jag bakat lussekatter. Efter GI-recept, men ändå.

Fusk, synd, slarv

En bra måndag med nyttig lunch (pannbiff med sky och sallad) och nyttig middag (kycklingwrap) och 10 000 steg avslutades bedrövligt. Hemma från kören och tröttsugen kunde jag inte motstå de lussekatter och klenäter O hade köpt hem. Det blev två av varje, och en skiva stolle.

Nåja. Jag ångrar mig inte särskilt. Det var ett medvetet beslut att äta dem, och det var fasen så gott, särskilt lussekatterna. Klenäter och stolle kan jag avstå från i fortsättningen.

Fem kilo mindre

Fem kilo borta sedan i september. Det blir ju faktiskt det när jag räknar efter. Måste stanna upp och erkänna att detta är en seger, ge mig själv den bekräftelsen.

För det märks inte något särskilt. Ingen har kommenterat. Möjligen tycker jag att byxorna sitter något lösare och jag känner mig lite smidigare.

Fem kilo på tre månader. Det går långsamt alltså, men det har jag inget emot. Det har tagit mig femton år att gå upp tjugo kilo, då kan det få ta ett år att gå ner dem.

För ungefär två veckor sedan började jag försöka äta enligt GI-metoden. Jag fuskar en del, äter frukostflingor och pasta och en och annan macka och rentav lussekatter (men jag ska baka egna GI-lussekatter med dinkelmjöl så fort jag får tid). Jag gillar mathållningen. Det är trevligt med en diet där man får äta fordom förbjudna saker, och att man blir mätt. Potatis har jag absolut inga problem att avstå från, kokt potatis är det tråkigaste jag vet. Pasta är lite värre.

Vidare mot nya mål alltså. Minus tio i början av mars!